Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SHL visar prov på hög svansföring

/
  • Hockeysupportrana är oerhört viktiga för SHL, då ska man inte jiddra med dem, skriver allehanda.se´s sportchef Per Hägglund.

Jag är sist på pucken då väldigt många redan haft väldigt kloka åsikter om SHL:s senaste utspel, men jag ska göra ett försök.
Det mest anmärkningsvärda är SHL-ledningens totala arrogans mot sina kunder och SHL:s höga svansföring. Man jiddrar med de som betalar, det vill säga fansen.

Annons

SHL har en produkt att sälja, de måste sälja den för att överleva – då står supportrar på SHL-arenor och skanderar "hockeymördare". Det är ingen bra PR.

Bakgrunden är att SHL, Hockeyallsvenskan och Svenska Ishockeyförbundet är överens om ett nytt avtal och där har nu lagts hårdare krav, som hallar med 3 500 sittplatser och ett eget kapital på fyra miljoner kronor.

Jag gillar flera av idéerna och kravet på det egna kapitalet, det är sunt och klubbarna får 16 månader på sig att fixa in de pengarna.

Problemet är 3500 sittplatser. Klubbarna har fram till den 1 september att ordna det, och någon dispens blir det inte tal om enligt SHL:s vd Jörgen Lindgren.

I min värld handlar det inte om komfort och sittplatser, det handlar om ett vapen för SHL då man jobbar efter strategin att få upp rätt lag. Malmö är välkommet upp, AIK likaså, Asplöven och Karlskrona not so much.

Men så säger man inte, det är inte politiskt korrekt. I stället hittar man på ett förslag som flera klubbar inte klarar i dagsläget. Och naturligtvis kommer det i slutändan ges dispens om det behövs, men det är det höga tonläget som stör mig.

Jag såg Jörgen Lindgren uppträda i TV, och jag tycker uppriktigt synd om honom. Han känns som en marionett, han såg ut som en stackare som klubbdirektörerna skickat till vargarna med ordern "säg så lite som möjligt, helst inget alls."

Det var ingen bra lördagskväll för Jörgen Lindgren. Det var ingen bra lördag alls för SHL då ligan totalsågades av sina viktigaste kunder – supportrarna – och SHL får skylla sig själv.

Man har en produkt som har problem, där publiksiffrorna sjunker, där klubbarna har ekonomiskt jobbigt och där händer sträcks ut mot kommuner. Den här säsongen är det extra jobbigt, det handlar om liv eller död när det blir svårare att ta sig in i finrummet nästa säsong och klubbar satsar för att överleva.

Jag hörde en siffra när Toni Rajala bjöds ut till klubbar och det skulle vara en kostnad av 350 000 euro netto den här säsongen. Jag vet inte vad Färjestad betalade i slutändan, men Rajala hjälper verkligen FBK samtidigt som klubben varslat sex personer på kontoret om uppsägning.

Egentligen en parentes men det säger en del om hur desperata klubbarna är nu.

Det stör mig också att det pratas så lite om sporten. Hockeyn är bred, hockeyn finns i hela vårt avlånga land, men från SHL är det fokus på storstäder och fina arenor med bra käk, men vill jag äta gott lagar jag maten själv eller går på en bra restaurang.

Går jag och tittar på en SHL-match är det för att se hockey.

Mer läsning