Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På väg ned i diket – men Modo hittade vägen igen

Så var vi då där igen med Modoledning, tre poäng i hockeytrunken och likt förbålt blev det ett tungt poängtapp.
Men – två poäng mot Djurgården var ett gigantiskt Modosteg framåt.

Annons

Modo har inte en trepoängare sedan 29 november och sedan dess har Modo sparkat tränaren Anders Forsberg och tappat det kreativa vapnet William Nylander och framför allt cementerats som jumbo i SHL-tabellen.

Nu blev det i alla fall övertidsseger mot Djurgården sedan kapten Ahnelöv fått luttrade Modosupportrar att få jubla för full hals och fira en seger.

Det är klart att det är surt att tappa en trepoängare med 49 sekunder kvar och ännu surare att Djurgården dyrkar upp ett samlat men ängsligt Modoförsvar när man plockat ut Mikael Tellqvist, men ändå kan den här tvåpoängaren betyda oerhört mycket framöver.

Modospelarna fick äntligen känslan tillbaka av hur det är att vinna, man gör periodvis en bra hockeymatch, men framförallt är det stenhårt jobb på alla händer och fötter. Poängen var inte poängen, poängen var att få vinna igen.

Tyvärr hänger inte alltid hjärnan med, speciellt inte när man inser att man faktiskt är nära tre poäng, men den här matchen var en bit in på rätt väg.

Det fanns en hel del som jag gillade i den här matchen, som nyförvärvet Juha-Pekka Haataja. Han var en av de som ville allra mest, han stod med klubban höjd i power play, han åkte inte och gömde sig utan ville hela tiden ha puck och det ser ut att finnas kemi mellan finske snajpern och nya kompisarna Radek Smolenak och Kyle Flanagan.

Linus Ullmark gjorde comeback och var så där brutalt bra som Ullmark var förra säsongen och här har Modo ett vapen som inte är att leka med.

Och på tal om bra och hårt jobb – Per-Åge Skröder stred hårdast av alla och i och med att han gör mål igen så har Modo ytterligare ett vapen där, men framför allt var Skröder beredd att leda laget.

Men bäst av allt var att det hände grejer i båset. Jag är fortfarande övertygad om att Modo är ett kvallag om en och halv månad, men det känns som om det är slutdaltat nu. Perra Johnsson coachade hårt, gick ner på folk, rörde om i formationerna och han såg oerhört engagerad ut i båset.

Leading by doing, typ. Det var länge sedan jag såg ett sådant här engagemang bland spelare och ledare.

---

26 februari hyllar Modo Hockey Peter Forsberg och det var på tiden. Ö-viks störste idrottsman genom tiderna och Sveriges bäste hockeyspelare kommer att hyllas med en förtjänstfana och ett pensionerat nummer 21 och det var bara en tidsfråga innan det skulle ske.

Jag har skrivit spaltmil om Foppa genom åren och nöjer mig med att konstatera att vi aldrig kommer att få se en lika bra hockeyspelare fostrad i svensk hockey.

Och att det kommer att bli lapp på luckan i Fjällräven Center den torsdagen, oavsett hur Modo presterar.

Mer läsning