Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Modobloggen: En oerhört viktig match

Ikväll står Modo inför en oerhört viktigt match. Egentligen är väl sanningen den att alla de återstående 18 matcherna är otroligt viktiga för Modos del. De måste hitta sitt självförtroende och en stabilitet som gör att de börjar vinna matcher. Kvällens motstånd är Färjestad, så varför inte ladda upp med en tillbakablick till en av Modos skönaste vinster någonsin mot just Färjestad.

Annons

Årets bästa match

Det var fredagen den 29 december 2006 och toppmöte mellan tvåan Färjestad och trean Modo. Det näst bästa bortalaget, Färjestad, med sju raka bortavinster i bagaget skulle möta ett Modo som endast förlorat två matcher på hemmaplan. Förutsättningarna för att det skulle kunna bli en riktig bra och jämn hockeymatch var med andra ord optimala.

Detta var årets sista match och det skulle även visa sig bli årets bästa match. För när väl matchen drog igång så fanns det bara ett lag på isen. Modo startade nämligen i ett rasande tempo och det var ren dominans från deras sida. Men trots detta kapitulerade inte Färjestads målvakt Christopher Heino-Lindberg för något. Det var i slutet av första perioden och jag minns hur jag tänkte ”Jaha, ska det bli en sådan match där Modo trots total dominans snällt ska få se på när Heino-Lindberg ensam tar med sig tre poäng till Karlstad.” Men jag hann knappt avsluta tanken innan Modo fick ett powerplay och lagets egen duracellkanin Mikael Pettersson stänkte in 1-0 i krysset bakom Heino-Lindberg. Vid det här laget skulle det egentligen kunnat stå både två, tre och fyra noll. Modo fick nämligen rutinerade spelare som Jörgen Jönsson, Esa Pirnes och Thomas Rhodin att se ut som korpenspelare där ute på isen.

Period två hann inte bli mer än några minuter gammal innan en frispelad Per Ledin hittade nätet bakom Modos målvakt Karol Krizan. Men efter den svagare inledningen och det snabba målet i baken vaknade Modo och började spela om möjligt ännu bättre än i den första perioden och det dröjde inte allt för länge innan förstakedjan med Justin Morrison, Niklas Sundström och Per-Åge Skröder fick utdelning efter mål av norrmannen.

Färjestad spelade upp sig rejält i början av den tredje perioden och var för första gången i matchen det bättre laget, men när de väl var på väg att komma igång på allvar var det Modo som åter igen tog tag i taktpinnen. Modo etsade sig fast i motståndarnas zon och puckarna fullständigt haglade mot Heino-Lindberg i mål. Vissa räddningar han tvingades göra fick mig att fundera på om han bar cape och hade kalsongerna utanpå trikåerna under målvaktsutrustningen. Modo visade dock stort tålamod och när de fick chansen i fem mot tre kunde inte ens matchens storspelande målvakt stå emot längre och 3-1 var ett faktum. Med bara några minuter kvar av matchen ställde sig 7600 personer upp och vågen började gå runt i Swedbank Arena. Slutminuten hann dock bli en riktig nervpärs och hade inte rekommenderats för de med dåligt hjärta, för med bara 1:30 kvar av perioden satte Jörgen Jönsson 3-2. Färjestad gjorde allt för att komma ikapp men till slut segrade både rättvisan och Modo och vi som varit på plats fick gå hem genom Örnsköldsviks snötäckta gator med ett stort leende på läpparna och med vetskapen om att vi hade sett något helt fantastiskt när det kommer till hockey.

Denna match var inte bara en av Modos skönaste segrar utan även en av de absolut bästa matcher jag någonsin upplevt. En av anledningarna var givetvis för att Färjestad var det lag som stod för motståndet. Färjestad är ett lag som skapar känslor hos många av oss och då Modo har en lång historia med Karlstadlaget har det därför även byggts upp en rivalitet. När de står för motståndet är det som att man taggar till och retar upp sig lite extra och Färjestad är därför ett lag som det känns extra bra att vinna över. Men den största anledningen är framförallt för att det är något speciellt att se tre perioder av ren och skär klasshockey mellan två likvärdiga topplag med bländande målvaktsspel. När båda lagen bjuder upp till match, ja det är då hockey som bäst.

Mer läsning