Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linus och Joonas skakade liv i en död bottenstrid

Du kommer väl ihåg våren 2011? Det påstås att det var rätt okej väder då, men i Modoland var det grått, trist, fåglarna sjöng inte och de flesta Modosupportrarna höll sig nära en hjärtstartare till dess slutsignalen gick mot Södertälje.

Annons

Hockeyvänner i Ö-vik med omnejd kan mycket väl få en lika tuff vår i år, men låt oss glädja oss åt det lilla: Modo har skakat liv i sina trötta, tunga huvuden och ben och man är på något märkligt sätt med i racet där i bottenstriden.

Men ska jag vara ärlig, och det har jag fått lära mig att man ska vara, så hade jag efter två perioder skrivit en nekrolog om Modos SHL-säsong 2014/15.

Den handlade bland annat om att det här inte Modos säsong, och att det handlar inte om otur. Modo ligger sist därför att man inte räcker till och bränner man 51 power play i rad, missar tom bur från en meters håll så går det inte att skylla på missflyt, uppförsbacke och motvind.

Den handlade om att Leksand inte har ett bättre lag (på pappret) än Modo, men att de har ett power play och en riktigt bra förstecenter. Det har inte Modo.

Krönikan före tredje perioden handlade också om gamnackar, svaga ledare på isen, dumma utvisningar (Janos Hari, Radek Smolenak) och en massa annat som skulle skicka Modo till ett kval mot, tja Björklöven.

Sedan fick jag radera, börja om och ja, det kändes lite ovant.

Ishockey är inte bara talang, skicklighet och meriterade spelare, det är framförallt ett psykologiskt spel och det handlar om väldigt små marginaler.

Ta till exempel Per-Åge Skröder som på ett smörpass från Nichlas Torp prickade stolpen från en meters håll. Skröder åkte för att byta, passerade spelarbänken och försvann in i Fjällräven Centers katakomber. Men Skröder brinner för det här, han försöker leda och han visar känslor.

Och ta exemplet som vände matchen: I inledningen av den tredje perioden kommer Toni Kähkönen sopren med Linus Ullmark, Ullmark limmar gummit i plockhandsken och i bytet efteråt styr Joonas Nättinen in kvitteringen.

1 minut och 27 sekunder senare pangar en annan Joonas, Lehtivuori, in 2–1 och Modo och dess supportrar kan börja tro på mirakel. Modo är med i racet igen.

Sedan är det en annan sak om Modo hinner ikapp och förbi Brynäs och Leksand, men det är skoj att bottenstriden får nerv.

En anledning till att Modo är med på allvar är naturligtvis Linus Ullmarks storspel. Han gjorde några sanslöst grymma räddningar och gav Modo chansen att vinna. Igen.

Sedan vill jag ägna några rader åt Joonas Lehtivuori, 26-åringen som kom hit på try out för fyra säsonger sedan och nu håller på att bli en kulturbärare för Modo Hockey.

Han gör sällan en dålig match, han ger alltid 100 procent, han spelar tufft och smart och han har, i mina ögon, varit Modos bäste utespelare den här säsongen. Därför var det extra skoj att han fick bli matchvinnare.

Mer läsning