Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett Brynäs-årsmöte med ett outtalat men rungande ja

/

Annons

Odramatiskt.

Som jag trodde.

Men det som inte sades på Brynäs årsmöte var det som var mest intressant.

Jag ska inte sticka under stol med att jag i alla fall var lite förvånad över att inte fler frågor ställdes, även om jag vet att det är en ovanlig sedvänja på såna här tillställningar.

Men ett minus på närmare sju miljoner borde väl få någon att undra, att ifrågasätta?

Själv fick jag i alla fall några fiskar småvarma efter förra veckans krönika med rubriken "Tomma tröjor skramlar fortfarande", som vanligt välförtjänt.

Men de frågor som aldrig ställdes på Brynäs årsmöte besvarades egentligen med ett outtalat men ändå rungande ja.

Det måste Brynäsledningen ha tyckt var riktigt skönt.

Det är inte alltid man kan lägga fram ett resultat med en stor ekonomisk förlust och en säsong med sparkad tränare – och ändå få en ryggdunkning och ett lycka till i framtiden. Det visar på att man lyckats pedagogiskt och att man gjort det bästa i ett svårt läge – och att vissa saker bara gick snett som de kan göra i ishockey.

Brynäs medlemmar tycker att den väg som klubben gett sig in på är både intressant och rätt i ett längre perspektiv.

Det innefattar avtalet kring En bra start med Gävle kommun, och det innefattar ännu mer det affärskoncept som ligger bakom Den rena tröjan.

Det är ju det som egentligen är Brynäs grundtanke för att trygga ekonomin i framtiden. Genom att lämna tröjreklam där det inte fanns någon mer plats att sälja till förmån för helt andra, större avtal.

Komplicerat? Jodå!

Svårt? Gissa!

Vägledande i branschen? Varför inte? Det bästa som kan hända Brynäs är väl egentligen att någon annan storklubb hakar på och gör samma sak.

Då skulle Brynäs kunna säga att man leder svensk ishockey. Igen.

Det skulle, nästan, vara lika mycket värt som ett nytt SM-guld.

...samtidigt ska man dock försöka locka tillbaka åtminstone 400 åskådare per match i SHL för att hamna på en blygsam vinst under det kommande året. D-e-t är svårt – men helt nödvändigt.

Ett årsmöte är ett årsmöte och inget annat än ett årsmöte. Siffror, val, siffror, hedrande av bortgångna medlemmar som den viktige och skicklige Bosse Hessel, blommor till framgångsrika under året.

Det här årsmötet hade allt det där också, och så jag inte missar det: omval på ordförande Jan-Erik Silfverberg – och blommor och applåder till avgående klubbdirektören Hans-Göran Karlsson.

Och även om det bjöds på kaffe och bulle innan årsmötet startade, så blev det efterrätt på scenen i form av sportchefen Stefan Bengtzén som höll rena valtalet och med sina klingande värmländska berättade för medlemmarna hur stort Brynäs är Sverige. Och hur stolt man ska vara som Brynäsare.

Hade jag inte varit en så stel och grå person och verkligen inte sportkrönikör utan i stället fullvärdig medlem i Brynäs hade jag nog ställt mig upp som på ett väckelsemöte. Och hoppat på stolen.

Nu såg medlemmarna närmast paralyserade ut inför denna plötsliga Brynäsfärgade känsloyttring – innan någon fann sig och kunde ställa vårens fråga/påstående:

"Det fattas en center".

Ja, det gör det. Och några miljoner kronor. Och en klubbdirektör.

Men annars är det prima liv i 103-åringen. Verkligen.

Jämför bara med HV71.

...jag gillade också att ordförande Jan-Erik Silfverberg tackade ståplatspubliken för bra jobb– då har man koll.

...ingen sa dock något om Niclas Andersén på årsmötet – framför allt sa han ingenting själv när han stod på scenen och pratade om den kommande säsongen.

Mer läsning