Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Det skulle vara så skönt att veta"

/
  • Edwin Hedberg har haft ett framgångsrikt år i Medvescak Zagreb och trivs även med livet utanför rinken.

Ett år likt inget annat. Edwin Hedbergs senaste tolv månader har innehållit allt ifrån en dopingavstängning till en KHL-flytt. Nu berättar 21-åringen om dopingchocken, avstängningen och hur han nobbade Modo förra våren.
– Det enda jag kunde säga var "jag har ingen aning". Det lät inte så bra för jag läser ju själv tidningen och jag skulle nog tänkt "vadå, har han ingen aning?".

Annons

Det har gått lite mer än en månad sedan Edwin Hedberg och klubblaget Medvescak Zagrebs säsong tog slut. KHL-laget missade slutspelet och under veckorna som följde spelade Edwin Hedberg tillsammans med några lagkamrater kroatiska mästerskapen. Där blev det en förkrossande turneringsseger.

– Vi vann finalen med 11-2. Det var inte direkt den bästa kvaliteten jag varit med om, säger Hedberg och skrattar.

Den nyblivne kroatiske mästaren är numera på hemmaplan. Under de två senaste veckorna har han hunnit ta sig till Åre för lite utförsåkning och träffat kompisarna i Östersund. Snart väntar också en utlandsresa med polarna Gustav Possler och Emil Djuse.

– Ja, det blir någon vecka i alla fall. Vi funderar på Thailand eller Dubai just nu. Det ska vara varmt.

Aprilvädret i Thailand eller Dubai är inte direkt som Örnsköldsviks eller Östersunds. Inte är det heller särskilt likt det Edwin Hedberg upplevt i Zagreb. Men vädret spelar mindre roll - efter sin första säsong i KHL och efter ett halvår i staden Zagreb trivs den tidigare Modo-spelaren med tillvaron.

– Det är en annan kultur där och det har varit lärorikt. Det har varit kul att uppleva något annat än Örnsköldsvik. Sedan är det mest nordamerikaner i laget så språket har inte varit ett problem. Vi hade en dansk som är 92:a och Ville Leino kom under säsongen. Jag kom lite närmare dem eftersom de är från Skandinavien.

Sejouren i Medvescak Zagreb har gått i vågor. Efter mål i debutmatchen förpassades han till bänken i 13 matcher. Sedan ökade speltiden, poängen trillade in och när säsongen summerades i slutet av februari hade Hedberg gjort sin poängstarkaste A-lagssäsong.

– I efterhand var det helt rätt beslut att flytta ned. Jag ångrar mig inte och känner att jag utvecklats. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag kom dit. Det startade rätt bra med ett mål i första matchen, men sedan lirade jag inte på 13 matcher och fick bara ett par byten per match. Efter det fick laget lite skador vilket gjorde att jag fick lira igen och då gick det bra. Efter jul och nyår fick jag spela mycket och fick ett stort förtroende från tränarna. Då kom poängen också.

Hur var formen när du kom till Zagreb?

– Jag kom dit bra tränad för jag hade kört hårt med farsan i Brunflo. Jag kände att formen var bra när jag kom dit, men det gällde att hitta rätt i spelsystemet och tajmingen. Det tog ett tag. När jag väl fick chansen så gick det bra.

Under den tunga perioden i höstas, då Hedberg mest spenderade sin tid på bänken, pratade han knappt med tränarna. Relationen mellan tränare och spelare är helt annorlunda i Zagreb jämfört med den i Modo, berättar han.

– De sa inte så mycket till mig när jag inte spelade. Det är helt annorlunda. Jag hade en bra kontakt med Anders Forsberg och hade hela tiden en öppen dialog om hur han ser på mig och vad jag skulle jobba på dagligen. Här är det mer att man ska vara redo när man får lira och tränarna ger ingen förklaring till varför man inte lirar.

Vad föredrar du?

– Det är både och. I Zagreb vet man att man måste prestera för att få lira, annars får man inte vara med nästa match. Framför allt för mig som var yngst i laget och inte är så meriterad.

Det är snart ett år sedan Hockeysverige tog emot chockbeskedet: Edwin Hedberg fast i dopningskontroll. Den då 20 år gamle forwarden hade ertappats med den dopingklassade substansen sibutramin i kroppen. Han valde att stänga av sig själv den 28 april i väntan på Riksidrottsförbundets avstängningsbesked. Beskedet, som först skulle komma efter någon vecka, dröjde till mitten av juli. Det blev ett mardrömsbesked för Edwin Hedberg. RF beslutade att stänga av honom i sex månader vilket innebar att han inte kunde spela igen förrän den 28 oktober. En alldeles för lång avstängning tyckte Hedberg då - något han håller fast vid i dag.

– Det var väl lite länge, tycker jag... Men det var bara så och jag fick acceptera det.

Än i dag, snart ett år senare, vet varken han eller någon annan hur han fick i sig substansen.

– Nej, det vet vi fortfarande inte. Det kom från ingenstans, vi visste inte var vi skulle leta och hade vänt på det mesta som jag käkat, allt från C-vitaminer till en vanlig sportdryck. Men vi kom ingen vart och det stod bara stilla. Det skulle vara så skönt att veta.

Ni vet fortfarande inte om det kommit från Modos sida eller något du ätit hemma?

– Jag käkar inget kosttillskott hemma, och det har jag aldrig gjort. Det enda jag käkade kom från klubben, så vi vet inte.

Hur tungt känns det då att få en avstängning på sex månader för något du hävdar är en olyckshändelse?

– Det var det jobbigaste, att jag inte vet. Det hade varit helt annorlunda om jag fått reda på vad det var, att det kanske var något jag tagit innan eller efter match. Då hade det blivit att jag fått skylla mig själv för att jag inte var tillräckligt noggrann, men nu när jag inte vet är det bara tungt.

Hade det varit skönare om det varit så att du tagit något medvetet eller fått i dig något genom att vara klumpig och då kunnat sagt att "det var ett misstag, nu släpper vi det här" i stället för som det är nu att du lever i ovisshet?

– Det hade faktiskt nästan varit skönare så. Särskilt när alla frågor, när tidningarna ringde och ville veta vad det var. Det enda jag kunde säga var "jag har ingen aning". Det lät inte så bra för jag läser ju själv tidningen och jag skulle nog tänkt "vadå, har han ingen aning?".

Har du känt att folk inte tror på dig för att du inte vet hur du fick i dig substansen?

– Det var väl just i början. Men alla jag haft runtomkring mig och som jag lirade med vet att jag inte skulle hålla på med något sådant där medvetet. Sedan tycker jag att det varit rätt lugnt från supporterhåll och andra för jag förväntade mig det värsta. Det blev inte så farligt från det som stod i tidningarna.

Hämmade avstängningen dig när du sökte klubbar?

– Nej, det tycker jag inte. Det fanns klubbar i SHL och HockeyAllsvenskan som agenten hade kontakt med men jag vill inte gå in på vilka. Vi avvaktade från början eftersom att vi inte visste hur lång avstängningen skulle bli. Sedan ringde Zagreb rätt tidigt och var alltid med i bilden.

Tror du att du längre fram i din karriär kan blicka tillbaka och känna att detta år varit nyttigt?

– Just nu är allt glömt för min del. Jag har släppt det och allt löste sig. Det har inte påverkat min karriär.

Under den gångna säsongen har Edwin Hedberg spelat i en blåvit tröja. Det hade dock kunnat vara en rödvit och hemma för honom hade kunnat vara Örnsköldsvik i stället för Zagreb. I väntan på beskedet från RF fick Hedberg ett kontraktsförslag från Modo - som han valde att nobba.

– Jag hade kontakt med Modo länge, men vi visste inte hur lång avstängningen skulle bli så vi skrev aldrig på något. Sedan kände jag att när jag fick chansen från KHL så ville jag det, för man kan alltid komma hem. Det hade varit jobbigare att misslyckas i SHL eller HockeyAllsvenskan.

Var det du eller Modo som avvaktade att skriva på kontraktet?

– Det var från mitt håll. Jag hade ett kontraktsförslag på två år från Modo som jag valde att inte skriva på.

Så Modo ville ha kvar dig trots turbulensen?

– Ja, precis.

Trots att Hedberg i dag inte bär Modos färger bankar hjärtat för Örnsköldsviks-klubben. Han följer fortfarande laget och håller kontakten med flera spelare.

– Jag snackar med grabbarna, absolut. Vi har lirat med varandra i flera år så det är klart att vi håller kontakten, särskilt med "Gurra" (Gustav Possler) och Djuse (Emil), säger han och fortsätter.

– Det bestämdes i åttan att jag skulle till Modo och det har alltid varit laget jag hållit på. Det gör jag fortfarande och jag vill klubben bara väl.

Efter ditt KHL-äventyr, är Modo en klubb du kan tänka dig att flytta till?

– Absolut. Det är inte omöjligt.

Mer läsning