Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäckström: "Sheriffens ögon... De är tillbaka!"

/

På förhand har snacket om det här kvalmötet handlat om att den där sylvassa spetsen skulle ställas mot bredden och farten.

Annons

Elegans och idéer mot speed, vilja och tjuvtricks.

Därför var det snudd på chockade anleten som mötte budskapet i dörrarna på Tegera Arena: Johan Ryno fanns inte i laguppställningen.

I panik försökte vissa intala sig att lagledningen mörkade.

Att alltihop var del i en taktiskt plan för att förvilla Malmö.

Orden, eller snarare bönerna, handlade om att härföraren nog skulle dyka upp tio minuter innan matchstart.

Men, när pucken väl släpptes stod det blåvita laget utan sin kapten.

Leksands motor och själ fanns inte där när den här thrillern rullade in för episod tre.

Det var liksom bara ett mardrömsbudskap i högen tillsammans med avstängde Toni Kähkönen och Jens Bergenström.

Med IFK Halsbergs finaste handleder på läktaren var en stor del av den där fördelen det tidigare SHL-laget faktiskt ska ha mot Malmö grovt naggat i kanten.

När Malmö dessutom fyllt på sin trupp med skäggbusen Dave Liffiton, en pjäs som verkligen saknats i en ganska vek backbesättning, och kryddat ett redan starkt powerplay med comebackande PP-specialisten Nils Andersson kändes mötet vidöppet.

När slaget väl rusade i gång var det härförarens ersättare som snodde åt sig pucken direkt och drev beslutsamt upp den i offensiv zon.

Jon Knuts spelade fram David Åslin som med en genialisk passning satte upp Mattias Guter. Djurgårdsförvärvet avlossade bössan och Tegera Arena exploderade.

Där och då, efter 50 sekunder, sattes dagordningen för den här drabbningen.

Ingen endaste en hade tänkt ge upp det här.

Jon Knuts spelade en hockey han inte spelat på hela säsongen och fyllde centerluckan efter Ryno med hjälp av engagemang och vilja.

Jonas Frögen stod upp i varenda närkamp och var precis den sheriff alla väntat skulle styra Leksands IF från barrikaderna.

Han var i sarghörnen och tryckte ner varenda försök till snicksnack.

Han var framför målet och rensade upp markerna.

Och när han satte fart i offensiv korridor för att pincha Malmös backdito i den andra perioden höll nog hela arenan andan.

Pang.

De där ögonen är ingen lek direkt.

Jonas Frögren var stundtals fullständigt magnifik i sitt sätt att styra händelserna ute på isovalen den här kvällen.

Han har fått mycket skit under säsongen, och undertecknad ansåg att det var dags att lämna in för lång och trogen tjänst.

Men, när serielunk förvandlats till ett slag på liv och död är sheriffstjärnan på plats igen.

Efter nära 50 minuter ishockey på Jonas Frögrens vis hade Leksands IF slagit fullständig knock på Malmö.

Mats Lusths gäng såg tilltufsat, räddhågset och i ärlighetens namn ganska slutkört ut.

Så kom det där baklängesmålet som fick LIF-kollektivet att tveka.

Det blev passivt och fundersamt.

55 omgångars tredjeperiodsfrossa har bevisligen satt djupa spår i kollektivet.

Malmö satte verkligen allt på ett kort.

Men, ärligt talat var det inte jättenära en kvittering.

Leksands IF vann fullt rättvist.

2–1 i matcher, och nu har Dalalaget satt sin prägel på den här matchserien genom stenhårt jobb.

Det är fortfarande först till fyra och Leksand är bara halvvägs.

Nu väntar nya skadeutmaningar när Mattias Ritola och Jon Knuts tvingades kliva av i den andra perioden.

Leksands IF ville, fullt naturligt, inte prata skador efteråt – men några pjäser måste tillbaka annars lär det bli jobbigt på tisdag i Malmö.

Mer läsning