Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäckström: "Dags att agera, LIF!"

Tegera Arena och runt 7 500 tog sats.

Annons

De sög in arenaluften och pressade ut den ur lungorna.

Det var nu eller aldrig.

2–3-underläge med bara minuter kvar av den sjunde och avgörande matchen.

Sittplatspubliken ställde sig upp och skapade tillsammans med norra en massiv vägg av ljud.

Tillsammans försökte människorna förtvivlat att blåsa liv i hjältarna som vacklade där ute.

De försökte, men energin fanns inte där heller den här gången.

Leksands IF:s tredjeperioder har mest handlat om att hålla huvudet över vattenytan.

Att orka slå till och välta sin motståndare har liksom inte funnits där på hela säsongen.

Förutom Mattias Guters dubbla läge på bortre stolpen var det soppatorsk.

Sedan var allt över.

Tomma stod supportrarna kvar.

Allsvenska Malmö manövrerade ut Leksands IF på alla sätt och vis i spelet med och utan puck.

Det var Malmös fart, stringens och tro som fällde SHL-laget.

Det blev ett diaboliskt crescendo på en fullständigt jävulsk hockeysäsong.

Leksands IF anno 14/15 lämnar knappast någon endaste en oberörd.

Det som hänt under den här säsongen är något en normal förening klarar av under en hel livstid.

Leksands IF är inte en normal förening.

Det var längesedan Leksands IF var just det.

En normal, sund förening där lyhörda människor drar upp riktlinjerna och jobbar hårt för sina medlemmar.

Ledare som agerar utifrån en värdegrund och respekt gentemot sina supporters.

Fansen är många, lojala och förväntar sig i stort sett ingenting - mer än en önskan/dröm om att kanske, kanske slippa en ny misshandel vid säsongens slut.

Hade det inte varit för dem hade det här varit begravet för länge, längesedan.

Hade människor i föreningen jobbat 1/4-del så hårt som supportrarna hade klubben aldrig någonsin varit där de är i dag.

Där ligger också kärnan för framtiden.

Jag vet inte hur många nystarter det här tål.

Det borde redan ha varit kört.

Många är de herrar, och damer för den delen också, som velat skina tillsammans med skölden.

Få är de herrar, och damer, som underkastat sig eller lett medlemmarnas förening utan en personlig agenda.

Hösten 2012 lanserade dåvarande klubbdirektören Anders Doverskog en vision.

Den döptes till ”Vision 2019” och innehöll en programförklaring om ett guld 6.5 år senare.

Men, vad är den där visionen som stripats på leasingbilar?

Vad innehåller den mer än ytterligare en medlemsinsamling till en spelartrupp?

Jag har aldrig förstått den.

Vad är visionen 2016?

Vad är visionen 2017, och 2018?

Hur ska klubben jobba internt och externt för att bli Sveriges bästa ishockeyklubb?

2.5 år efter lanseringen är klubben återigen en allsvensk förening och måste anses som ett skapligt hack i skivan.

Leksands IF har inte lyckats slå mynt av sin SHL-sejour.

Så här långt har vision 2019 innehållit en rekonstruktion, två ordföranden, två klubbdirektörer, två sportchefer, högst troligt ytterligare en miljonsmäll när bokslutet levereras i juni och en degradering.

Ett förhållande där ena parten (supportrarna/samarbetspartners) misshandlas år efter år kan bara sluta på ett sätt.

Så, styrande, ta ert ansvar nu.

Det är dags för falangerna runt klubben att släppa prestigen och börjar jobba för något gemensamt.

Det är dags för forna ledare att släppa kontrollen och låta nya forma framtiden med fräscha idéer.

Det är dags för nya ledare att lära av historien, göra något radikalt annorlunda och ta sig an uppgiften med enorm ödmjukhet.

Det är dags att sätta medlemmarna och föreningen först igen.

Det är dags att fylla den där visionen med något förutom tomma ord och forma en förening som går att tro på igen.

Någon har lagt brickorna i det här dramat med osedvanlig precision och med en viss portion cynism och galghumor.

Att Sveriges två största fiaskolag alla kategorier ens ställdes mot varandra får betraktas som hockeygudens sista mästerverk.

Vi tror ock på Jesus Kristus, korsfäst, död och begraven,

Nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda.

På tisdag, efter påsk, inleds en ny framtid: Med Tore Job(b)s som befälhavare.

Det är dags att ta tag i styråran.

SE ÄVEN:

TV: Nilséns hårda ord till LIF:s ordförande

TV: Sportchefen om chansen att kunna behålla stjärnorna

TV: Skitsnacket bakom ryggen blev tändvätska

TV: Bergenström om framtiden: "Ska fundera"

TV: Jakobs: "Dalarna ska ha ett lag i SHL"

TV: Känslosamt efter slutsignalen - se livesändningen i repris

TV: Kollar stod i Malmöklacken

LÄS ÄVEN:

Malmö skickade ner Leksand i allsvenskan

Uppgifter: Han är förste spelaren att lämna LIF

Så många miljoner tappar LIF

Så var matchen minut för minut

Mer läsning