Det är 2001 och Johan Hedberg är inne på sitt tredje år i Nordamerika, men utan att ha fått göra NHL-debut. Han spelar istället med Manitoba Moose i dåvarande ligan IHL.

Men så kommer ett samtal som förändrar allt.

– Jag blev trejdad på deadline day till Pittsburgh. En dröm som gick i uppfyllelse samtidigt som jag blev överraskad. Jag följde givetvis nyhetsflödet och de letade efter en etablerad målvakt, men jag hade i min vildaste fantasi inte kunnat tänk att det var jag. Men valet föll på mig, säger Hedberg.

Hedberg tar sitt pick och pack och får göra efterlängtad debut. Och sätter genast avtryck.

– Jag fick komma in i spela i stort sett med en gång. Jag tror det var elva matcher och jag stod nio av dem. Jag tror jag vann sju, förlorade en och så en oavgjort. Allt föll på plats.

I Pittsburgh blir han lagkamrat med bland annat Mario Lemieux, en av världens absolut bästa spelare genom tiderna.

– Väldigt speciellt. Mario var ju ägare och hade kommit tillbaka från sin sjukdom samma år som jag kom dit. En man som har en otrolig aura runt om sig. Han är stor och har pondus och var den alla följde. Mario var en imponerande spelare och en intressant människa.

En annan som är där är Jaromir Jagr, omvittnat speciell med sitt sätt att förbereda sig redan då.

– Det var ofta som Jagr inte var med på träningarna utan han satt på andra sidan i utvisningsbåset i toppluva och tittade på och lindade klubban. Sedan när vi var klara kom han ut och körde sina saker.

Och var sedan bäst på isen i matcherna.

– Typ så. Det är en imponerande människa. Han spelar ju fortfarande.

Sedan kommer slutspelet. Pittsburgh slår ut Washington och Hedberg storspelar. Plötsligt händer någonting på läktarna.

– Jag hade inte hunnit byta någon utrustning. På den tiden gick det lite långsammare än i dag och jag hade min blåa mask från Manitoba med en stor älg på i Pittsburgh. Den skar sig rätt väl, säger Hedberg och ler.

Publiken börjar skanderar "Moose". Men Hedberg uppfattar det som något helt annat först

– Vi ledde med 3–0 och jag spelade bra men så buade alla så fort jag rörde pucken. Jag tänkte "vad sjutton är det som händer, vad har jag gjort för fel nu då".

– Men efter ett tag kopplade jag att det var The Moose de skrek. Att det var något positivt.

Hedberg blir The Moose med inte bara Pittsburgh. Det blir en av Stanley cup-slutspelets stora storys. Målvakten som kom från ingenstans och som nu är på väg att leda Pittsburgh till final.

– Vi slog ut Buffalo i andrarundan. Sjunde avgörande i overtime och de hade (Dominik) Hasek i målet. Det var skoj.

Men sagan tar slut i semifinalen mot New Jersey.

– Vi hade 1–1 efter två matcher. Sedan vann de tre raka och stängde ner det ordentligt med sin starka defensiv. Där tog det stopp. Men det var en jättebra säsong för mig att få chansen att spela och det föll på plats. Jag fick en karriär i NHL jag hade drömt om.

Hur länge höll "The Moose" i? Hänger det kvar än i dag?

– Det hänger väl kvar till viss del även om ingen säger det på daglig basis. Ibland får man väl "Älgen" kastad mot sig på svenska. Det kommer väl och går lite grann.