Sporten når Jakob Silfverberg dagen innan VM-premiären mot Tyskland. Då har de precis haft en tuff dag med möten och träningar på onsdagen för en lugnare uppladdningsdag på torsdagen.

Något som gett honom lugn att njuta av den sista lilla tiden innan det blir full fart i guldjakten.

Jakob Silfverberg har inte spelat VM sedan 2012 då han också vann guld med Brynäs som han lämnade i samma veva.

Nu gör han inte bara VM-comeback. Han har också ärats med kaptensrollen.

– Mycket har hänt sedan jag spelade VM sist. Jag har ju försökt de fyra senaste åren men då har det kört ihop sig först med covid och sedan med höftoperation och blodpropp. Jag har haft stolpe ut. Nu ska det bli riktigt roligt att vara med.

Det sistnämnda har varit extra tufft för honom.

– Höften har varit så bra sedan dess. Det borde jag gjort tidigare. Blodproppen var obehaglig. Skador får man räkna med och ofta får man ett snabbt besked hur länge man ska vara borta. Med blodproppen fick jag inget svart på vitt. Det var svårare att ha koll på och det var det läskiga. Det var mentalt tufft, det börjar sakta men säkert släppa men det finns i bakhuvudet hela tiden.

Det där med C:et är stort.

– Det känns superkul att få förtroende och det är en väldigt, väldigt stor ära.

Sam Hallam har redan basunerat ut att målet är VM-guld och Silfverberg hänger på.

– Självklart är målsättningen att gå för guld, det är realistiskt. Vi har ett starkt lag med bra grund som vi kryddat på med spelare från andra sidan Atlanten som jag själv. Vi har några vassa målskyttar som kan behövas när det ska avgöras. Dessutom har vi hunnit jobba upp en grym lagsammanhållning och det är den viktigaste ingrediensen. Nu gäller det bara att göra det. Ta match för match och inte blicka för långt framåt.

Samtidigt som han säger det kan han inte låta bli att prata om målbilden av karriärens första VM-guld.

– Jag har målbilden framför mig men försöker vara där fötterna är. Det blir oerhört tufft redan mot Tyskland. Jag vill inte blicka framåt. Men det hade betytt jättemycket att få vinna. Jag har inte vunnit något sedan SM-guldet med Brynäs och vet vilken känsla det är.

Silfverberg har redan uttalat sig flera gånger och "gett löften" i media om att han kommer hem till Brynäs när kontraktet med Anaheim går ut nästa säsong.

Men förhoppningarna hos fansen finns på att NHL-klubben ska köpa ut honom i förtid.

– Jag har inte hört något och det är långt över min förmåga att styra. Jag går in med inställningen att spela i Anaheim men man vet aldrig vad som kan hända. Jag har bestämt att jag kommer hem och spelar hemma nästa säsong om kroppen håller. Som det känns just nu blir det så. Utköpningen kan jag inte styra över.

Har du någon kontakt med Alcén?

– Inte om det. Det är bara ett rykte. Det är fascinerande att de exploderat. Men det är också väldigt roligt att folk engagerar sig i frågan och det gör mig lite stolt faktiskt. Det är kul att de uppskattar en än idag.

OM det skulle bli så att du skulle komma hem till Brynäs redan nu, vad väcker det för känslor?

– Det skulle jag verkligen tycka var spännande. De har lyckats hålla kvar väldigt många och spännande spelare. Det vore en utmaning jag skulle tycka var rolig om det skedde, säger han fortsätter:

– Under säsongen gnälldes det mycket och när det stod klart att Brynäs åkte ur var det fördjävligt, men ganska snabbt vändes allt till något positivt. Alla insåg att det bara är att ta i med hårdhandskarna. Att så många valde att stanna är positivt, något roligt som jag är väldigt stolt över.

Det är inte självklart för spelare som lyckats i NHL att avsluta karriären hemma. Men för Silfverberg har det alltid varit en dröm.

– Jag har känt så sedan dag ett. Efter guldet i Brynäs ville jag ha en lång och framgångsrik karriär i NHL men jag har alltid känt att jag vill prioritera att hinna hem innan det tar slut. Det kommer också tajma perfekt tills min son börjar skolan.

På tal om det, hur är det att först spela en lång säsong och sedan kliva över och spela VM. Vad gör det med pappahjärtat?

– Det är det, barnen blir härdade, det tar emot att säga det. Det längsta vi är borta är tolv dagar, det är inte som dessa tre veckor, det tar emot lite men jag har bra stöttning hemifrån och det är smidigt att det är så pass nära med Finland att de enkelt kan komma över. Men tre veckor iväg från familjen är påfrestande.