En efter en tog de sitt ansvar och skrev på nya kontrakt med Brynäs, Gävlekillarna som vill vara med och ställa saker till rätta igen.

Johannes Kinnvall berättar att han aldrig tvekade kring att stanna.

– Jag ringde runt och kollade med Bertilsson, Rödin, Larsson och Ölund. För man vill veta hur dom tänkte. Det är en stor revanschlusta bland oss som är kvar och jag är glad att alla valt att stanna. Men vi hoppas att det kommer fler duktiga spelare också.

Försäsongsträningen har dragit igång för Brynäs som inte längre är ett lag i högsta serien. Ove Molin och Anders "Masken" Carlsson leder en mindre skara spelare på isen, samtidigt står nya tränaren Niklas Gällstedt på den lilla träläktaren i B-hallen och kikar på det som är början på lagbygget.

– Än saknar vi många namn för att kunna börja fundera på vilka femmor vi ska sätta ihop, säger Gällstedt som fyller en stor del av sin tid att analysera tänkbara förstärkningar.

När träningen är över slår sig Johannes Kinnvall, en av de spelare som valt att stanna i Brynäs, ned på en bänk i ett omklädningsrum som gästande lag brukar använda under matcherna.

Till hösten är det spelare i Västervik, Östersund, Kristianstad, Tingsryd och så vidare som för första gången ska till Gävle och spela mot klassiska Brynäs.

Och ni ska åka till de här ställena och spela, och kommer vara jagade. Hur tänker du runt det?

– Att vi måste vara förberedda men att vi också ska visa att vi vill diktera villkoren och föra matcherna, säger Johannes Kinnvall.

Men nu är ni ett lag som förlorade mycket förra säsongen. Hur ska ni hantera att plötsligt vara favoriter och förväntas vara ett vinnande lag?

– Jag tror det krävs en bra start, att vi vinner några matcher i början. Vi vill vara ett lag som inte backar utan ska komma ut till matcherna där motståndarna ska känna att vi är svåra och tuffa att möta och spela aggressivt. Jag hoppas och tror att vi kommer ha ett så bra lag att vi kan göra det.

Johannes Kinnvall anser att han har på fötterna när han säger så.

– Vi har många skickliga spelare som kommer från en högre nivå. Så rent spelmässigt ska vi vara bättre än många lag vi möter och kommer vinna matcher på ren skicklighet. Men vi måste också vara medvetna om att det kommer gå fort, det åks mycket skridsko och är bra tempo i allsvenskan.

Kinnvall vet av egen erfarenhet då han spelade i Timrå, säsongen 2017/18 – och var med att gå upp i SHL.

– Nu har allsvenskan också utvecklas till det bättre sedan dess, men jag vet hur ligan är, men också att det roligaste som finns är att gå upp i SHL med ett lag, ler han.

För även om mycket fokus landar i det att han varit med och spelat ur tre lag, Timrå, HV71 och dessutom Brynäs så sent som för några veckor sedan, så vill Johannes Kinnvall dra lärdom av sina erfarenheter.

– Totalt är den här säsongen den jag är minst nöjd med i karriären, och det var kanske inte så vältajmat när man kom hem igen och skulle spela med Brynäs.

Mot slutet var hans självförtroende nere på botten och de tre sista kvalmatcherna mot Malmö spelade han ingenting utan satt på bänken och såg Brynäs åka ur SHL.

– Det var väl flera orsaker till att jag inte spelade. Men främst för att jag inte var tillräckligt bra. Jag var dålig i de två första kvalmatcherna tycker jag själv också.

Men var det så att du själv inte ville spela, gick det så långt?

– Nej, inte så. Man vill vara med och spela. Men det är klart att det (matchernas dignitet) satte sig i huvudet. Jag är en känsloperson så det tog hårt mentalt att spela kval, och jag tror det var ännu mer på grund av att det var hemma här med Brynäs.

– Hockey ska vara roligt, det här var inte kul för någon. Möjligen andra lags supportrar som gottade sig i att vi var i kval, men skulle de själva vara där skulle de också lida.

Johannes Kinnvall är mycket besviken på säsongen, inte minst för egen del.

Han låg efter i förberedelserna när han kom hem efter en misslyckad säsong i Nordamerika. Och hemma i Gävle och Brynäs igen blev det fel direkt. Skador och sjukdomar och till sist en situation där han inte fick något större förtroende i den roll han trivs som bäst, offensivt och i powerplay.

– Nej, och efter alla problem gick det bara nedåt i spelet och i självförtroendet.

Hur är du som spelare och person i ett sånt läge?

– Det är klart att det sätter sig i huvudet. Men det är nog inte förrän de sista två åren som jag insett hur mycket självförtroendet betyder ute på isen. Mina första år i HV kände jag mig som en riktigt skicklig back i SHL. Sedan kom skadorna och man fick inte spela och blev utfryst i AHL. Då kände man att man längtade hem och efter att få spela.

Nu vill han blicka framåt igen. Bygga upp sig fysiskt och mentalt. Och dessutom med nya tränare.

– Jag tycker det känns bra att Ove och "Masken" är kvar och Niklas Gällstedt att han kommer hem.

Nu får du en backtränare som huvudcoach också.

– Ja, det känns bra. Jag vet inte exakt hur det kommer att läggas upp. Men jag har en bra känsla att det kommer bli ett bra år. Det är en stor revanschlusta.

Vad är viktigast för dig inför nästa säsong?

– Det är att hitta glädjen i hockeyn igen efter två tuffa år. Och då känner jag att det kanske är rätt steg att gå ned en division och förhoppningsvis få vinna många matcher och vara med på en rolig resa. Jag har en bra känsla i kroppen.

Följer du finalmatcherna mellan Djurgården och MoDo?

– Ja, det gör jag och det är sevärda matcher. Jag hoppas verkligen att vi är där nästa år.