På tisdagskvällen tog det tvärstopp för SSK:s säsong när Måns Carlsson kontrade in segermålet som innebar 4–2 i matcher till Mora. Redan på onsdagen meddelade målvakten Fredrik Bergvik att han, efter fyra säsonger i SSK, har gjort sitt sista framträdande för klubben.

– Det är mitt eget beslut. Jag vet inte om de hade velat förlänga ändå, jag tror inte att de har kommit så långt i det jobbet. Men för egen del har det växt fram under säsongen att det är dags för mig att gå vidare, säger han.

Det blev ingen rolig säsong personligen för Fredrik Bergvik. 28-åringen har varit fast på bänken medan målvaktskollegan Nikita Tolopilo spelade flest matcher av alla i hela hockeyallsvenskan.

– Jag trivs fantastiskt bra i klubben på många sätt och vis. Jag tar inte bort något från Nikita, han har gjort en fantastisk säsong och jag är jätteglad för hans och för lagets skull. Men för egen del har det varit tungt. Jag hade en period där jag släppte en puck på tre matcher men kände ändå inte att förtroendet för mig fanns där och att jag kunde tampas om den där platsen på riktigt. När man får spela så sällan måste man börja om från noll varje gång och då är det svårt att hitta självförtroende i det.

Har du fått någon förklaring från tränarna om varför det har blivit så?

– De har velat satsa på ”Nikki” som förstamålvakt. Han skulle stå många matcher på raken och att jag skulle komma in lite då och då. Men sedan gick det från att vara ganska sällan till i princip ingenting då de såg att han har tappat lite varje gång jag har kommit in. Så det har väl handlat om att skapa en större trygghet för honom och då har det blivit tufft för mig att få speltid.

Fredrik Bergvik menar också att han har fastnat i ett fack under sina år i SSK.

– För att kunna ta nästa kliv måste jag komma någonstans där jag får mer förtroende. Det finns en förutfattad mening om att jag är en schysst lagkamrat som alltid ställer upp oavsett hur lite man får spela, en uppskattad men tydlig andramålvakt. Det ska man såklart vara och jag har bidragit med allt jag kan för klubben och laget för att vi ska vinna, oavsett om det varit från båset eller på isen. Men jag vill komma till en klubb är det finns en möjlighet att ta mer ansvar och där jag kan tävla om speltiden, det är ett måste om jag ska utvecklas.

Har du någon aning om vilken nästa klubbadress blir?

– Nej, inte alls. Jag kommer träna på egen hand, sedan jobbar agenten med den biten. Det är fortfarande många lag som spelar så det är ingen stress alls från min sida.

Även om han ser nödvändigheten av att lämna var det inget lätt beslut för 28-åringen. Efter fyra säsonger i SSK har han fått starka känslor för klubben.

– På så sätt är det jättetråkigt, verkligen. Jag hade högre förhoppningar på mig själv och vad jag hade kunnat uträtta här. Men supportrarna är fantastiska och de har gett mig minnen för livet. Därför tycker jag att det är väldigt roligt att det har gått så bra för laget den här säsongen. Att man har lyckats få in en vinnarkultur och så många bra karaktärer på kort tid. Det finns en grund till något riktigt bra och det förtjänar klubben, supportrarna och staden.