Det var ett viktigt test för SSK i Umeå. En bra prestation och Södertälje skulle sätta skräck i de övriga topplagen inför slutspelet. En klar förlust och det skulle väckas frågor om SSK:s form igen.

Södertälje kom ut bra och klarade av att hantera hemmalagets fart. Lagen bytte slag med varandra, poängkungen Nicholas Schilkey hade en farlig styrning, spelet vände, Viktor Liljegren bufflade sig in i offensiv zon, släppte till Nikola Pasic som fick ett fint läge framifrån men Joona Voutilainen klarade.

Men efter tio minuter kantrade matchen allt mer och hemmalagets fördel. Björklöven stoppade upp SSK:s attacker tidigare och spelet bedrevs i SSK:s zon under allt längre perioder.

När Elliot Ekmark petade in en retur, som Nikita Tolopilo inte borde ha släppt, var det inte ologiskt på något sätt. Men en av domarna var för glad i pipan och blåste av för blockering alldeles för tidigt.

Södertälje gjorde, återigen, en stark period i egen zon. Men för att orka stå så bra i egen zon måste man få andningshål där offensiven håller pucken borta. Sådana stunder var alldeles för sällsynta i den första perioden, att det bara stod 0–0 var nog Magnus Bogren och hans mannar ganska glad över.

De första fem minuterna är några av de sämsta jag har sett den här säsongen. Lagen fick ingen ordning på spelet och bytte mest puck med varandra.

Men sedan fick Björklöven en gratischans som väckte laget. Linus Videll tappade pucken på offensiv blå och hemmalaget kunde vända på spelet. Gustav Possler blev sedan helt ren med Nikita Tolopilo men träffade klockrent i stolpen.

Efter det läget tog Björklöven över matchen fullständigt. Man pressade SSK högt och gästerna fick ingen tid på sig alls att ta pucken ur sin egen zon vilket gjorde att Björklöven spelade sig till långa anfall i byte efter byte.

Men det gäller att göra mål också. I en slarvig hemgång tappade hemmalaget mittzonen. Då fick Albin Carlson oceaner av yta som gjorde att han kunde ta in pucken offensivt, släppa till Lucas Carlsson som hittade en framstörtande Emil Alba som stötte in 0–1. Är det ett offensivt radarpar SSK har hittat i Carlsson och Alba?

Björklöven fortsatte att dominera perioden, men lyckades inte överlista Nikita Tolopilo. 0–1 stod det inför tredje perioden, inte var det rättvist, men SSK-ledningen var lika verklig för det.

Perioden fick en usel start för SSK då hemmalaget bara efter några minuter satte kvitteringen. Med tanke på matchbilden fanns det en stor risk att Björklöven, stärkta av ett välförtjänt mål skulle fortsätta att köra över Södertälje spelmässigt.

Men i stället för ett ras fångade SSK upp matchen och jämnade ut spelet. Man hittade vägar ut ur sin egen zon för första gången sedan inledningen av matchen och tillät inte hemmalaget att anfalla lika länge.

Den uppryckningen tog Södertälje hela vägen till en förlängning, och där är SSK ruskigt vasst. Linus Videll tog pucken in i offensiv zon, släppte till Nikola Pasic som doppade till Daniel Norbe som klippte till och segern var ett faktum.

Trots att ha varit utspelade i stora delar av matchen kom alltså SSK undan med två poäng från Umeå som är en av seriens absolut svåraste bortamatcher. Man håller seriens bästa powerplay på noll mål på två försök, spelet utan puck i egen zon fortsätter att vara ramstarkt och fem segrar på sex försök i tre mot tre är ett tecken på att man är ett lag som kan vinna i pressade lägen.

Att vinna utan att imponera är också en konst, även om man inte ska luta sig tillbaka och glömma problemen i spelet för det.

Men att SSK ständigt hittar nya vägar att vinna mot tuffast möjliga motstånd är en otrolig styrka. Det är inte Almtuna, Vita Hästen eller Tingsryd man ska möta i jakten på en SHL-plats. Det är lag som Björklöven, Modo och Djurgården som man ska ta sig förbi i slutspelet. Och mot den typen av motstånd har SSK en fin plusstatistik som kommer vara guld värd när våren nalkas.