Att hockeysäsongen här i Vätterbygden skulle bli tuffare än vanligt i de båda högsta serierna var vi nog beredda på lite till mans.

Comeback i SHL för herrarna efter ett år i Hockeyallsvenskan och för damernas del kunde det bli ett mellanår med tanke på spelaromsättningen.

Det blev inte bara tufft. Det blev ännu värre...

Med en fjärdedel spelad av SHL så börjar känslan mer och mer infinna sig att det här inte kommer att gå vägen. HV71 är med stormsteg på väg mot en ny bottennotering och - hemska tanke - en ny kvalfylld historia. Precis som man upplevde mot Brynäs för två säsonger sedan.

Det finns tydliga likheter. Den ena är att det fortfarande ”finns gott om tid”. ”Vi kommer lösa det här”. ”Snart vänder det".

Precis så lät det för två år sedan när jag intervjuade spelare. Den minnesgode kommer säkert ihåg när jag pratade med Linus Fröberg som på fullt allvar hävdade att ”vi blir livsfarliga i ett slutspel”.

Ödmjukhet och självrannsakan var inte Fröbergs eller HV:s starkaste gren, om man säger så.

Men den kanske allvarligaste likheten är att jag tycker att dagens HV71 innehåller för många spelare som inte håller den höga SHL-nivå som krävs.

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan den här säsongen när kollegor, fans och vänner frågar vad är det för fel på HV71.

Sanningen är ganska enkel. Även om man har en extremt skicklig huvudtränare som har två kunniga personer kring sig, så kan inte Tommy Samuelsson trolla.

Jag hävdar att det finns för många allsvenska spelare i HV71. Spelare som inte haft kapacitet att utvecklas, redan nått sitt max eller som är nöjda med att få spela i den högsta serien.

I en intervju med Kent ”Nubben” Norberg för ett tag sedan sa HV:s sportchef något i stil med att det inte finns några heliga kor i laget. Presterar man inte får man ta en fundering om spelaren ska vara kvar.

Tyvärr kan vi göra listan lång på spelare som inte presterat. Låt mig ge er några exempel.

Rasmus Bengtsson. Nyförvärv som man skrev treårskontrakt med. Varför?

Chad Billins. Har haft svårt i SHL tidigare bland annat i Brynäs och Luleå. Nu ser vi varför.

Nichlas Torp. En favorit i Hockeyallsvenskan. Här räcker det dock inte.

Andy Miele. Ryktet om 34-åringens storhet är tyvärr bara ett rykte.

Joonas Nättinen. Finsk sisu. Det gillar man av tradition i HV. Nättinen har varit totalt iskall och borde vara bland de första som HV skeppar iväg.

Sam Vigneault. Mer än lysande i Modo. I Hockeyallsvenskan alltså. Har efter 14 omgångar förmodligen själv insett att steget till SHL var större.

Lucas Elvenes är redan ivägskickad. En värvning som blev fel redan från början.

Men nu är det allvar. Prestera nu eller se er om efter ett annat arbete. Det är ändå elitidrott det handlar om eller kampen överlevnad i den högsta serien om ni så vill.

Jag vill absolut inte hänga de här killarna och att skicka iväg sex spelare kommer inte att hända. Men det belyser ändå allvaret i det hela. Att så många nyckelfigurer inte levererar.

När vi ändå är i farten kan vi ställa frågan vad hemvändarna André Petersson och Mattias Tedenby bidragit med, eller Eric Martinsson som värvades som backgeneral och en bärande spelare som skulle ”käka minuter” på isen.

Kent ”Nubben” Norberg har givetvis en stor del i detta. Även om han kom in sent till HV så är det ändå så att det är han som till största delen är ansvarig för rekryteringarna.

Vi kan även vända på resonemanget och hylla de spelare som överraskat. Här vill jag nämna målvakten Jonas Gunnarsson som kanske ser bättre tränad ut än någonsin.

Jag gillar att ett av nyförvärven, Mikkel Boedker, äntligen tagit kliv även om han för närvarande dras med en hjärnskakning.

Och det går inte komma ifrån Herman ”Herminator” Hansson, Måns Lindbäck, Jonathan och Marcus Davidsson som tillsammans med Taylor Matson hållit en hög klass. Och unge Oscar Fisker Mølgaard, 17 år, visste jag inte ens vem det var innan säsongen.

Att sedan bröderna Davidsson har bränt otaliga målchanser så här långt får man kanske har överseende med!

Att ovan nämnda spelare varit bra är samtidigt ett underbetyg till de övriga som inte, förutom enstaka matcher, fått det att stämma.

I lördags såg jag HV71 förlora mot Luleå på ett sätt jag inte har sett på väldigt länge. Det som gjorde mig ännu mer orolig är att jag såg Tommy Samuelsson vara orolig. Det har jag heller inte sett.

”Nubben" säger att hans telefon är varm efter alla samtal. Jag hoppas att den är glödhet just nu för det lär behövas. Även när Niklas Hjalmarsson kliver ut i HV-tröjan snart.

Oj, vilken press som kommer läggas på Hjalmarssons axlar...

Om vi tittar på damlaget så är HV71 idag ett lag i spillror och även om frågan är något provocerande så måste jag ändå ställa den.

Vad vill HV71 med sin damverksamhet?

Det började redan efter förra säsongen när man högst överraskande sparkade tränaren Joakim Engström. Då hade man redan låtit den assisterande tränaren Peter Hammarström bli sportchef sedan Jenni Asserholt lämnat den rollen efter bara ett halvår.

Någon ny tränare hittade man aldrig utan Peter ”Humlan” Hammarström blev både huvudtränare och sportchef. Med uppgift att rekrytera nya spelare och få ihop ett slagkraftigt lag.

Spelare efter spelare lämnade och även om HV plockade in några utländska tjejer kunde man aldrig ersätta de som flyttade. Man gick in i säsongen med en alldeles för liten trupp och det har straffat laget grymt så här långt.

I ett redan prekärt läge är dessutom nyförvärvet Chloe Gonsalves hemma i Kanada, skadad. Allt pekar på att hon inte kommer tillbaka.

Mot SDE i lördags fick man Ariane Julien knäskadad och mycket tyder på att säsongen är över för hennes del. En kalldusch för den kanadensiska backen som nyss kommit tillbaka efter en skada.

Mot AIK senast var inte Mira Jungåker med heller vilket gjorde att HV gick runt på fyra backar. Samtidigt var forwarden Mira Markström upptagen av landslagsspel i innebandy.

HV71 fick inte ihop tre fulla kedjor i sin senaste match. Här pratar vi om SDHL. Sveriges bästa liga på damsidan.

Jag tycker att det är pinsamt och på något sätt känns det som att HV71 skyfflat över allt arbete till Peter Hammarström. Eller hur är det, klubbdirektör Johan Lindbom? Tycker ni att ni tillför tillräckligt med resurser till damverksamheten?

De tjejer som är kvar sliter med allt de har men orkar givetvis inte i det långa loppet. Blir HV nia eller tia väntar kvalspel för att få stanna kvar och då kan man få stöta på Frölundas nybildade damlag som gör en brutal satsning i ettan.

Frölunda, med flera före detta HV-tjejer i laget, har så här långt spelat sju matcher, vunnit alla sju och har 71-0 i målskillnad. Man har alltså inte ens släppt in ett mål än...

Efter matchen i söndags erkände Peter Hammarström att arbetet med att hitta nya spelare är mer eller mindre hopplöst. Det finns inga att tillgå. Samarbetspartnern Troja-Ljungby kan inte släppa ifrån sig fler heller och där står vi.

Så återigen måste jag ställa frågan:

Vad är det som händer i HV71?