Anna-Carin Lind öppnar dörren till huset i Sundsbruk. Det första som möter en är ett knippe med ishockeyklubbor, hängandes intill spegeln i hallen.

– Vi hyr det här huset, delvis möblerat. För vi hyr ut vårt hus i Täby och det är möblerat med våra möbler. Så det vi har tagit hit är lite av barnens möbler och så, säger Anna-Carin Lind.

Bredvid henne ställer sig Per Svensson, back i Timrå IK, och hälsar. Därefter smyger en trio tjejer fram och kikar nyfiket; elvaåriga Linnea, åttaåriga Julia och sjuåriga Matilda.

– Blev ni lite blyga nu? säger mamma Anna-Carin Lind.

Huset i Sundsbruk har familjen Svensson-Lind bott i i ett knappt år – den tredje platsen som de bott på sedan flytten till Sundsvall sommaren 2020.

Först bodde de på hotell inne i stan i några månader, innan de flyttade in i den tidigare Timrå IK-centern Frans Nielsens hus i Granlo.

– Det var lite halvsegt, men de var duktiga och hjälpte till, säger Per när vi slår oss ned vid de mönstrade utefåtöljerna och soffan på husets baksida.

– De var jättetrevliga och vi trivdes bra för att vara på hotell, säger Anna-Carin.

– Linnea kommer du ihåg att vi hela tiden brukade ta Nutella, för man fick ta hur mycket Nutella man ville? frågar Matilda sin äldsta storasyster.

– Det var det bästa va? Nutella, säger Anna-Carin.

– Nutella med köttbullar, flikar Julia in.

– Nämen usch! säger Anna-Carin.

– Usch! skrattar Matilda.

– Det var jättegott, ler Julia.

Per konstaterar att deras situation var lite speciell. Dels för att hans övergång till Timrå IK blev klar ganska sent, dels för att det inte är så ofta ett nyförvärv kommer lastat med fru och tre barn.

– Vi hade kort tid på oss att hitta någonting. Det blev Frans hus, så då valde vi att vänta på det och bodde kvar på hotellet tills de åkte över till USA, säger Per.

Hur gjorde ni med era grejer?

– Det vi hade med oss hade vi i "Nubbens" (Kent Norberg, tidigare sportchef i Timrå IK) garage, säger Per.

– Vi hade våra saker där tills vi hittade boendet i Granlo. Det var snällt att han ställde upp, för det var inte lite grejer, skrattar Anna-Carin.

– Men det här fungerar bra, säger Per, syftandes på huset i Sundsbruk.

– Ja, det ligger bra till. Nära Timrå och skolan är på vägen till mitt jobb i stan. Så det är perfekt, säger Anna-Carin.

Per kommer ursprungligen från Virserum i Småland. Anna-Carin från Stockholm.

"Hur – och var – i all sin dar korsades deras vägar?" tänker ni då.

Svaret är på flygplatsen i Miami.

– Jag var i väg till USA, samtidigt som han var i USA på semester med sin pappa. Jag satt själv och så såg vi varandra bara. Men sedan lyckades jag sitta lite närmare, hörde att de pratade svenska och förstod att de nog skulle åt samma håll, säger Anna-Carin.

– Sedan bytte vi flyg i Philadelphia och gick mot samma ställe, fortsätter Per.

– Vi hamnade på samma gate och skulle med samma flyg till Stockholm. Så började vi prata. På flyget satt vi inte bredvid varandra, men jag lyckades leta upp honom och heja, säger Anna-Carin.

– Och så pratade vi en fem–sex timmar på flyget, säger Per.

– Det var ödet som gjorde att vi hamnade på samma flygplan, säger Anna-Carin.

– Hade ni inte gjort det så hade inte vi funnits, säger Linnea.

Åter på svensk mark återstod dock distans mellan dem. Vid den tidpunkten, 2008, spelade Per för IK Oskarshamn och Anna-Carin bodde alltså i Stockholm.

Således hälsade de på varandra då och då innan Per inte fick stanna i Oskarshamn.

– Då bad jag om att bli utlånad till Stockholmsområdet. Då blev det Nynäshamn. Det var tråkigt att inte få vara kvar i Oskarshamn, men så här i efterhand så löste det ju sig ganska bra till slut, säger Per.

Från och med det blev Täby deras hem. Parallellt hoppade Per från Nynäshamn via Wings till Almtuna och pendlade åt olika håll.

Runt tio år blev det i Täby. Sedan ringde Timrå IK.

– Det blir ju ett stort beslut. Framför allt när barnen är lite äldre. Det ska bytas skola och sådana grejer, när de har rotat sig på ett annat sätt. Men när vi kom upp hit, fick kika runt lite och träffa "Nubben" så tror jag att alla var ganska taggade, säger Per.

– Vi har aldrig tvekat på om det skulle gå bra eller inte. Tjejerna är väldigt framåt och har lätt för att skaffa kompisar. Vi såg det som ett äventyr, säger Anna-Carin.

– Sedan är det klart att när det väl ska göras så blir det en omställning. Men nu trivs vi väl bra här? frågar Per sina döttrar.

– Mhm, hummar trion i kör.

Annars tänker man att man kan bli ganska bekväm med det liv man har. Har bott i Täby länge, rötter rotade och snudd på ikonstatus i Almtuna?

– Ja man lämnar ju familj, barnens vänner, våra vänner och så. Men det är ju inte jättelångt till Stockholm heller. Det går att åka dit och vi har haft familj som har hälsat på, säger Anna-Carin.

– Det enda var när vi inte visste var vi skulle bo. Det var segt att gå och vänta. Men annars har allting gått bra. Jag tror det är kul för barnen också när hockeyn är så stor här uppe. Det pratas om det i skolan, i affären och så, säger Per.

– Linnea brukar ju få ta med sig autografer från pappa till skolan, säger Anna-Carin.

Hur intresserade är barnen av hockey?

– Hur intresserade är ni? frågar Anna-Carin.

– Tio av tio, ler Linnea.

– De är ju så vana och har vuxit upp med det. Så det blir ju inte samma ... Som Matilda, när vi är på matcherna. Då kan hon sitta med telefonen och titta på något annat och så när det blir mål "woho!" Hon gillar att vara med, för stämningen och allting, men kanske inte att titta fullt ut, säger Anna-Carin.

"Kolla pappa!"

Matilda och Julia har lämnat bordet. I stället hoppar de på den studsmatta som står på gräsmattan intill.

– De är i den där åldern då de bara vill ha uppmärksamhet, skrattar Anna-Carin.

När Per skrev på för Timrå sommaren 2020 gjorde han det för ett år. Mycket för att de ville se hur familjen skulle trivas.

Två år senare konstaterar de att de trivs utomordentligt. Förra sommaren förlängde den 33-årige backen därför med Timrå.

Hur det blir när kontraktet går ut efter den här säsongen återstår därför att se. Men Per och Anna-Carin ser möjligheten att bo kvar i Sundsvall över tid. Även om barnen fortsatt ser sig som stockholmare.

– De har ju levt största delen av sina liv i Stockholm, så det är klart att Stockholm är hem för dem, säger Anna-Carin.

– Än så länge. Sedan vet man inte hur länge man blir kvar. Även när hockeyn är slut. Om vi trivs som vi gör nu ... säger Per.

– Ja jag trivs jättebra. Jag trivs toppen på jobbet och barnen har skaffat kompisar, fortsätter Anna-Carin.

– Man vet inte när pendeln väger över till att det här är mer hem än Stockholm, säger Per.