Jag ska inte säga att det var väntat, men med tanke på allt man hört och sett under året så är jag inte särskilt förvånad över att Mathias Bromé redan nu vänder tillbaka till Örebro.

Han har tagit tillfällena att åka hem från Schweiz under säsongen och har då ofta synts till i Behrn arena. Han har till och med sprungit runt i omklädningsrummet under träningar.

Inget konstigt i sig. Örebro-området har blivit hans bas och i laget finns många kompisar. Likväl indikationer på att en återkomst på riktigt skulle ske förr eller senare.

Efter säsongens slut tog det fart på allvar. Det började snackas om ett långtidskontrakt på sex år. Något som kändes osannolikt till en början men som kändes mer och mer realistiskt ju längre tiden gick.

En del tjuv och rackarspel längs vägen. Bromé började för några veckor sedan följa Växjö Lakers på Instagram, vilket Örebrosupportrar snabbt uppmärksammade på Twitter. Det är för övrigt värt ett kapitel i sig, folks förmåga att hålla koll på vad andra följer för konton.

Hur som helst hann Bromé snabbt trycka på avföljarknappen och har nu skrivit på för den klubb han däremot aldrig avföljt på sociala medier, Örebro Hockey.

Sexårskontrakt är ett statement. Nu kan det förstås finnas klausuler (oviljan att svara på frågan om det finns några sådana signalerar att det finns) men likväl har Örebro tryggheten att veta att i Sverige är det bara Örebro som gäller. Vi ser andra lag göra liknande lösningar, som Skellefteå som nu fått hem Pär Lindholm på det långtidskontrakt han skrev förra året.

Örebro får dessutom en spelare som bara är 27 år. Det ska vara toppen av hans karriär och det som Bromé har visat under året i Schweiz och i Tre Kronor indikerar verkligen det. Så bra som han är nu har han aldrig varit.

Bromé har inte ens gjort två hela säsonger i Örebro, den första blev dessutom avbruten på grund av corona. Ändå har han nästan nått kultstatus och är älskad av supportrarna. Främst förstås för att han är en sjuhelsikes bra hockeyspelare men också för sin personlighet.

Bromé älskar rampljuset och är det naturliga ansiktet utåt för Örebro Hockeys fortsatta satsning mot toppen. Hans signatur på pappret skickar signaler och kan ge ringar på vattnet för att locka till sig ännu fler toppspelare. Frågan är dock hur många fler som ska in.

– Vi ska ha in två forwards som är spets, sa Bengtzén tidigare.

Mathias Bromé är sannerligen spets. Betyder det verkligen att det endast återstår en till forward att värva? Ser man till spelare in och spelare ut så ersätter Bromé Robin Kovacs i dagsläget.

Men det är fler har som lämnat som var tilltänkta som nyckelspelare. Ta bara Juuso Puustinen, Nick Halloran och Daniel Audette. Är det bara ytterligare en forward som då ska in? Det låter rätt tunt sett till att det var just spetsen som saknades den gångna säsongen.

Sedan går det förstås att hoppas på att unga killar som Elias Ekström, Milton Oscarson och inte minst Leo Carlsson tar ordentliga kliv. Det ska de få möjlighet att göra också, precis som juniorerna Adam Hofbauer och Gustav Karlsson. Därför måste det finnas utrymme i laguppställningen.

Men faktum är att klubben just nu endast har tolv kontrakterade forwards. En till spelare in gör att man har exakt det antal som behövs i en match, det vill säga fyra kedjor och en extraforward. Nöjer sig Stefan Bengtzén och Niklas Johansson där? Tillåt mig tvivla.