22-åriga Linnéa Andersson, från Eksjö, gjorde sina första dammatcher i HV71 redan 2013. Hon var med och spelade upp laget i det som då hette Riksserien och har därefter varit med och vunnit två SM-silver.

Backen har representerat Sverige på U18-nivå, debuterade i damkronorna säsongen 18/19 och året därefter fick hon nya chanser i landslaget.

Inför förra säsongen var tanken att ta nya kliv, men redan i oktober skulle de planerna grusas. Efter en närkamp uppe i Luleå dundrade hon in i sargen och skadade sig så illa att det inte blev några fler matcher.

– Axeln hoppade ur led, ur sitt fäste. Det behövde opereras in en platta som tryckte tillbaka den och sedan behövde plattan opereras ut när det var klart, säger högerskytten som fick fokusera på rehabilitering under vintern.

– Det var väldigt tråkigt. Men den har gått bra och jag har inte haft för mycket problem heller. Det har gått enligt tidsplan.

Hur var det att uppleva den typen av säsong, efter att ha spelat mycket under många år?

– Det var både chock och lite omställning, för det var ju första skadan på det sättet, första långtidsskadan. Från att köra 100 procent både i jobb och allt, till att vara fast hemma och inte kunna göra så mycket, så var det svårt att få in vad den nya verkligheten var. Men man fick ta det lite dag för dag, och verkligen fokusera på vad nästa steg var för dagen.

Och då innebär det att det nu är roligare än någonsin med hockey?

– Ja, precis. Jo, det är det verkligen. Det är jätteroligt och vi har en bra känsla i laget, det har varit jätteroligt att vara tillbaka.

Andersson är en av spelarna som är kvar i HV71. Men det går inte att blunda för de tunga namn som lämnat laget. Kennedy Marchment och Sidney Morin är spelare av högsta klass som givetvis lämnar hål efter sig i truppen. Truppen har onekligen genomgått en förändring under våren och sommaren.

– Det blir ju annorlunda och jag tror även det kommer bli ett annorlunda spel för oss. Men jag tycker alla har visat en stor kämpavilja och jag tror vi kommer vinna mycket på att alla verkligen ger hundra procent.

Vad har du själv för egna mål och förväntningar den här säsongen?

– Det har faktiskt varit lite att ta det dag för dag här inledningsvis också. Först var det bara att gå på is och känna hur det är där och hur det känns i full fart. Efter första träningsmatcherna handlade det om att känna hur det var och vad jag skulle tänka på vidare därifrån. Det är så längesedan jag fick spela och det gäller även att passa på att bara köra, men sedan är det klart att ett mål är att komma tillbaka till landslaget när jag har varit där. Det är roligt att vara där och såklart vill jag tillbaka.

Har du haft någon kontakt med landslagsledningen efter skadan?

– Ja, lite kontakt har det funnits under hela skadeperioden runt hur vi ligger till och nu inför säsongen. Så det är skönt att känna att jag inte är helt borttappad.

Linnéa Andersson står alltså på 184 matcher i SDHL och Riksserien. En av de i truppen som har fler är nya backkollegan Ebba Berglund. Men bland övriga backar i laget är det färre matcher. Den unga trion Jenna Raunio, Mira Markström och Mira Ljungåker fick visserligen bra med speltid redan i fjol, men när flera rutinerade backar lämnat kommer de yngre få ta viktiga roller redan från start.

– De är otroligt duktiga och tar det jättebra. De har mycket ansvar för att vara så unga, men de gör det otroligt bra och utvecklas jättemycket. De är både roliga att spela med och ha i laget, säger Linnéa Andersson.

Fotnot: Det här är en artikel från JP/Jnytts Hockeybilaga, som publicerades på tisdagen den 21 september.