Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wilsons passning till Svartvadet: Vill spela med Hossa

/

Han är Modos tyngsta värvning inför kommande säsong och väntas bli lagets förstecenter. En utmaning Kyle Wilson gärna tar sig an och får han bestämma själv blir han dessutom lagets poängmaskin - i flera säsonger.
– Det hade varit det bästa. Hjälper jag Modo vinna ligan så kanske de vill ha kvar mig längre, säger han till allehanda.se.

Annons

Att bygga laget runt starka centrar har blivit Per Svartvadets och Modos taktik inför kommande säsong. Först Emil Pettersson, sedan Byron Ritchie och nu kanske den bäste av dem alla – Kyle Wilson.

Men GM Svartvadet var inte ensam att vilja ha stjärncentern. Även Brynäs var ute efter honom men efter att vägt alternativen länge mot varandra kom Wilson fram till att Modo och Örnsköldsvik var rätt.

– Det var en kombination av många saker. Jag har en nyfödd dotter som är sju veckor gammal och jag sökte efter en stad med en familjeatmosfär. Det var högt upp på min lista. Sedan kollade jag noggrant igenom vad för slags klubb Modo är och vilken historik föreningen har och det är en fantastisk klubb. Jag pratade med några kompisar som spelat i SHL och de berättade att fansen är grymma, arenan håller hög kvalitet och att staden är mysig och att den ligger precis vid vattnet. Därför valde jag Modo, berättar Wilson och poängterar att Larry Huras var en avgörande faktor.

– Sedan lockades jag av att Modo vill bygga om och att de tog in Larry Huras. Jag gillar hans filosofi och vi är överens om mycket så därför kändes valet ännu bättre. En annan anledning till varför jag ville till Sverige är för att där är inte alltid poängen det viktigaste. Jag har gjort mycket poäng visserligen, men jag kan spela boxplay och jag är en bra tvåvägscenter. Jag vill vara spelaren som tränaren alltid sätter in - offensivt och defensivt. Förhoppningsvis kan jag få den chansen i Modo.

Har du pratat med Larry Huras?

– Ja, flera gånger faktiskt. Innan jag skrev på för Modo pratade jag med honom två-tre gånger och jag fick ett bra bemötande. Han såg fram emot utmaningen med Modo och berättade vad han förväntade av mig. Att han ville ha mig hjälpte otroligt mycket i mitt beslut. Det känns fantastiskt att ha förtroende från en tränare innan du spelat för honom.

Brynäs var också ute efter dig – varför blev det inte spel där och hur nära var det egentligen?

– Det är tufft att välja när man får flera erbjudanden från många klubbar. Det är mycket fram och tillbaka när man tänker på vad man ska göra. Men jag tittade igenom allt och funderade på vad som var bäst för min familj samt min hockeykarriär. Jag vill vara i ett vinnande lag och vår familj hoppas att vi kan stadga oss och stanna i Örnsköldsvik under några år.

När Modo och Kyle Wilson väl kom överens signade den 30-årige kanadensaren ett ettårskontrakt. Men Kyle, som nyligen blev pappa för första gången, börjar tröttna allt mer på ettårskontrakt. Det är dags att hitta en plats där det går att bygga en framtid.

– Det hade varit det bästa, att stanna i Örnsköldsvik. Vi har flyttat år efter år i fem raka år nu och ettårskontrakt fungerar när man är yngre, men nu har jag en nyfödd dotter, fru och hund. Det hade varit underbart att få stanna länge och hitta en rutin i vardagen. Nu har jag bara ett ettårskontrakt, men om jag hjälper Modo vinna ligan så kanske de vill ha kvar mig längre, säger han och skrattar.

Att lyfta Le Mat-pokalen är månader bort – om det nu skulle hända nästa vår för Modo. Just nu pågår försäsongen för fullt och Kyle Wilson är i Philadelphia där han bor tillsammans med sin familj. Träningen sköter han på egen hand efter att ha fått ett träningsschema från sin personliga tränare i Kanada.

– Jag har haft det här systemet ett tag och det fungerar jättebra. Min fru bor i Philadelphia så det är därför jag gör så här. Jag åker tillbaka till Kanada någon gång i månaden bara för att se till att jag ligger rätt till.

Om ungefär en månad, i slutet av juli, tar Kyle Wilson flyget till Örnsköldsvik för att inleda resan med laget mot säsongen 2015/2016. Om det var upp till honom själv hade säsongen gärna fått dra i gång redan nu.

– Jag ser fram emot det. När folk får höra att jag ska till Sverige frågar de vilket lag jag ska spela för och när jag svarar Modo vet alla vilket lag det är. Alla här borta har hört talas om Modo. Jag är förväntansfull och hoppas kunna hjälpa laget på rätt spår igen, säger Wilson som faktiskt redan vet lite vad som väntar efter att ha samtalat med den gamle radarpartnern Marcel Hossa.

– Han var den första jag ringde. Vi är bra vänner och han älskade tiden i Modo och Örnsköldsvik. Han rekommenderade verkligen klubben och pushade mig. Jag vet inte om han kommer tillbaka eller inte.

Jag kan tänka mig att du vill att han ska bli kvar i klubben med tanke på ert samarbete i Dinamo Riga.

– Vi hade en fantastisk tid i Riga och jag skulle älska att spela med honom igen. Men det är inte upp till honom utan det är tränaren och GM som bestämmer det.

Under hela sin karriär har Kyle Wilson kännetecknats som en poängspruta – främst i AHL men även efter sin första säsong i Dinamo Riga. Fjolåret däremot blev inte lika framgångsrikt och Wilson registrerades endast för 15 poäng på 50 matcher. Det hade dock sin förklaring.

– Precis innan säsongen gjorde jag en ryggoperation och jag var inte tillbaka riktigt när allt började. Det är svårt att avgöra också när man kan spela och om man är 100 procent. Det var jag verkligen inte förra året. Jag kunde spela, men inte på den nivån jag ville. I slutet av säsongen hittade jag tillbaka och kunde göra alla övningar jag kunde inte operationen också. Jag kom tillbaka till 100 procent.

Har du några problem med ryggen nu?

– Nej, jag är helt frisk. I Kanada har jag OS-lagets fysioterapeut som jag jobbar med och han har följt mina framsteg hela tiden.

17 september. Ett datum Kyle Wilson längtar till. Då spelar Modo nämligen sin SHL-premiär mot Örebro. En match som kan bli starten på en lång och framgångsrik Modo-karriär.

– Jag vet Modos historia, spelarna som de producerat och jag bryr mig inte att staden är liten. Jag trivs och älskar småstadskänslan. Särskilt när det är en stad som är hockeytokig och när hela samhället är bakom en. Det är en fantastisk känsla som jag älskar att dela med fansen.

Annons