Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stor intervju med Brynäs ordförande

/
  • Sporten träffade Brynäs ordförande Jan-Erik Silfverberg på hans kontor på Näringen. Han har nyss kommit hem från en resa i USA. Med sig hem fick han en signerad tröja av sonen Jakob – med alla Anaheimsspelares autografer.

Profiler har lämnat, publiken har svikit – och tränare har sparkats.
Sporten satte sig ner med Brynäs IF:s ordförande Jan-Erik Silfverberg för att bland annat ta reda på spelet bakom sparkningen av guldtränaren Tommy Jonsson.
Och hur mår egentligen klubben som för närvarande ligger under kvalstrecket?

Annons

Vi träffar Jan-Erik Silfverberg på hans kontor på Näringen. Han är lite sliten eftersom han nyligen kommit hem från en resa i USA. Han har varit över och kollat på sonen Jakob. Tillsammans med övriga spelares pappor följde han med under en roadtrip för Anaheim Ducks.

– Nu börjar det kännas bättre, men jag är fortfarande lite jetlaggad. Det var en händelserik resa och mycket att ta in, säger Jan-Erik när han välkomnar oss.

Hemma i Gävle har det inte heller varit någon lugn tillvaro. Mycket har hänt – speciellt i Brynäs IF – där han sedan två år sitter som ordförande. Säsongen har innehållit dåliga sportsliga resultat och ett tufft beslut att sparka guldtränaren från 2012.

Det hela började med att sportchefen Michael Sundlöv lämnade in sin avskedsansökan i april 2014.

– Det kom faktiskt som en överraskning. Under årens lopp har Micke nämnt att det kanske var dags att testa något nytt, men då har jag tagit det ganska flyktigt. Det är ett tufft jobb och det tar på krafterna. Micke levde verkligen för Brynäs. Så det var väl till slut inte så konstigt att han ville testa något nytt.

Det har florerat rykten om att Sundlöv lämnade Brynäs för att han ville byta ut Tommy Jonsson till den här säsongen, medan klubbledningen ville ha honom kvar?

– Den bilden är helt okänd för mig. Det var inget jag hade hört innan jag läste det i tidningarna. Det kan egentligen bara Micke och de som var inblandade svara på. Jag har inte ens tagit upp den frågan. Det kan vara så, det vet jag inte.

Men som ordförande borde du väl ha den insynen?

– Om jag vill få reda på det så kan jag ta reda på det. Men vad Micke hade för huvudsakligt skäl till att han sa upp sig, kan som sagt bara han svara på.

Nu har ni tillsatt en frispråkig Stefan Bengtzén.

– Han har kommit in jättebra. Stefan är väldigt öppen och det känns friskt på något vis.

Hur jobbigt var det att sparka Tommy Jonsson?

– Det är klart att det var jobbigt. Men nu var läget som det var och en förändring var nödvändig.

Borde ni inte ha agerat tidigare?

– Det är många som tycker och tänker. Media har naturligtvis bidragit med sitt. Vad heter han nu på Aftonbladet? Han tyckte tidigt att vi skulle byta tränare, och det är klart. Vi pratar kontinuerligt om de här bitarna. Men vi kände att det verkligen fanns möjligheter att ta oss upp på rätt spår igen. Det var efter matchen mot Skellefteå som vi insåg att vi hade kommit till vägs ände. 0–5 efter den första perioden och Skellefteå for som vinthundar ute på isen, medan vi i princip stod och kliade oss på skallen. Då kände jag att "nu måste vi verkligen göra något", förklarar Jan-Erik, som under matchens gång anordnade ett möte för att diskutera Jonssons framtid:

– Det var jag, Stefan Canderyd (styrelseledamot), Stefan Bengtzén (sportchef) och Hans-Göran Karlsson (klubbdirektör) som träffades i slutet av den tredje perioden, och diskuterade situationen. Vi sa att vi skulle sova på saken och höras av på telefon på söndag förmiddag – och då tog vi beslutet. Och på måndagen informerade vi tränartrion.

Kontaktades Thomas "Bulan" Berglund omgående?

– "Bulan" kontaktade vi redan på söndagen. Det är väldigt bråttom i såna här lägen och vi var tvungna att få ett besked snabbt. Det fanns även andra namn med på listan, men vi kom fram till att är "Bulan" och Petter (Nilsson) beredda att ta den här chansen, så ska de få den. Och hittills har det varit mycket lyckat – trots att vi bara har vunnit en match.

Andreas Dackell och Ove Molin fick också lämna. Blir de kvar i föreningen på något sätt?

– Absolut. Både "Dacke" och Ove ska jobba med juniorerna, men vi har även diskuterat att de eventuellt ska jobba med A-lagets rehabiliteringsträning.

Publiksnittet är ett ständigt samtalsämne. Vad säger du om det dåliga snittet ni har haft den här säsongen?

– Jag brukar säga att man får den publik man förtjänar. Det dåliga snittet hänger ihop med tabellplaceringen till stor del. Vi måste börja vinna matcher. Publiken vill inte gå och se förluster. Vi jobbar hela tiden med att försöka analysera varför det inte kommer tillräckligt med folk på matcherna. Vi har tillsatt en stor utredning för att verkligen gå på djupet med det här. Det har inte gjorts tidigare. Och det blir väldigt intressant. Där har vi lite olika teorier beroende på vem du frågar i styrelsen och i klubbledningen. Jag tror ändå att det är det sportsliga resultatet som avgör publiksiffrorna.

Ni har budgeterat för ett publiksnitt på 6 000.

– Det är ett jätteproblem och det kommer givetvis att synas i bokslutet efter säsongen. Vi kommer troligtvis att hamna på ett snitt på 5 400. Det skulle betyda att vi gör en förlust på cirka tre miljoner – bara i publikintäkter. Det är mycket pengar för vår verksamhet.

Kommer ni att göra ett stort minusresultat i år?

– Det kommer inte att bli ett plusresultat, den saken är klar. Men mycket beror på hur det kommer att gå i framtiden. Går vi till slutspel blir situationen annorlunda. Totalt sett är ekonomin i Brynäs god. Vi har ett eget kapital på 20 miljoner.

Ni ligger under kvalstrecket och risken att ramla ur den högsta serien finns. Har ni diskuterat det?

– Det har vi inte gjort.

Borde ni inte förbereda er för det värsta scenariot?

– Vi har ingen plan B i nuläget. Skulle det hända får vi ta det då. Det skulle vara fruktansvärt, men i min värld finns det inte. Vi ska titta uppåt i tabellen.

Vad skulle det innebära om ni åkte ur?

– Flera personer på kansliet skulle bli utan jobb. Vi skulle tappa en massa intäkter. Alla TV-pengar skulle försvinna. Det finns en fallskärm på cirka sju miljoner för det lag som åker ur, men ställer man det i relation till de 27-28 miljoner man får i SHL, så är det en enorm skillnad.

Tommy Jonsson sa i en intervju till Sporten att målsättningen inför säsongen var för hög. Håller du med om det?

– Personligen tycker jag att man alltid ska ha en hög målsättning. Det är självklart för mig. Det är väl ingen som tävlar för att förlora?

Så du kan inte förstå Tommy?

– Det är lätt att säga det när man har facit i handen. När man går in i en ny säsong, och är på ruta ett, tycker jag att man alltid ska ha en hög målsättning.

Ni har haft flera skador på tongivande spelare – och kravet att värva spelare från fansen har varit hård.

– För det första så finns det inte en chans att konkurrera med lag från KHL och Schweiz. Spelare som är lediga i januari, är lediga av en anledning. Att ersätta Ollas, Enterfeldt och Sundqvist är omöjligt mitt under den brinnande säsongen.

Hur ser spelarbudgeten ut?

– Den ligger på ungefär 40 miljoner kronor. Vi har ökat den lite jämfört med tidigare år, och ligger någonstans i mittenskiktet, om man jämför med övriga SHL-lag. Jag anser att vi har ett tillräckligt slagkraftigt lag som ska kunna utmana alla lag i SHL. Det är bara att inse att vi har haft ett jäkla oflyt med skador på våra nyckelspelare.

Luleå är beredd att ge Anton Rödin ett monsterkontrakt med en månadslön på runt 300 000 kronor. Är det dags att införa ett lönetak i SHL?

– Det är något jag verkligen tycker vi borde fundera över. Men det kanske kommer att ge med sig nu när SHL nyligen infört regeln om att klubbar måste ha ett eget kapital på minst fyra miljoner kronor. Då går det inte att chansa. I dagens läge är det inte hållbart att ge spelare en så pass hög lön.

Du har varit ordförande i Brynäs i två år. Trivs du i den rollen?

– Absolut. Jag har varit i Brynäs sedan 1971. Man kan säga att jag har varit en del av klubben under hela mitt vuxna liv. Jag gillar att vara med och påverka. Styrelsearbetet har förändrats mycket under de senaste åren. Förut så jobbade styrelsen operativt. Nu sköter personer på kansliet allt det där. Det vi gör i styrelsen är att fastställa budgeten och ta de övergripande besluten.

Vilket är ditt huvudsakliga mål som ordförande?

– Jag vill ha ett bra sportsligt utfall. Det är det absolut viktigaste. Jag är en sportkille i grunden, så jag vill att den biten ska vara loket för hela vår verksamhet.

Hur länge är du villig att sitta som ordförande?

– Så länge medlemmarna vill ha mig kvar är jag beredd att ställa upp. Jag tycker det är kul att vara ordförande och framför allt roligt att jobba med Brynäs. Klubben ligger mig otroligt varmt om hjärtat.

Vad är det bästa med Brynäs?

– Ja du, det är en utmaning i allt det man gör. Och jag gillar ju utmaningar. Det bästa med idrotten är glädjen när man får vinna. Det är därför man håller på med idrott. Som 2012 när vi vann.

Jan-Erik drömmer sig tillbaka till den där magiska guldvåren – och sista matchen.

– Jag satt i restaurangen i Gavlerinken med min fru Kicki, sen var ungarna hemma. Andreas som bor i Australien hade kommit hem. När matchen var slut, och guldet var klart, då åkte jag hem. Då var det ju party-party efteråt, men jag åkte hem. Jag var helt slut. Den tillfredställningen jag kände, och glädjen...

Och Brynäs ordförande sticker inte under stol med att Jakob Silfverbergs framträdande roll i guldlaget värmde fadershjärtat lite extra.

– Hur det än är så är det ens grabb, ens kött och blod. Det var något alldeles extra. Det var många som hade en del i det guldet. Jakob blev en frontfigur för det hela unga gardet. Även de äldre spelarna gjorde det fantastiskt bra – och accepterade verkligen att de unga spelarna fick kliva fram.

– Så det bästa är nog att ha möjligheten till att hela tiden känna den där enorma glädjen efter en vinst. Det är en pendling mellan hopp och förtvivlan som är otroligt kittlande.

Annons