Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så går det för Modo

/

En månad tills det blir allvar för Modo, nedsläpp borta mot Örebro.
Då är det tid att kolla läget i en liga som känns mer oviss än på många säsonger, och dessutom är vansklig att tippa.
Just därför får du här ett tips om hur SHL 15/16 slutar.

Annons

Hockeyn har varit het i sommar. Färjestads och Luleås tunga värvningar och krisen i HV71 är bara några exempel, och på hemmaplan har det hänt massor runt Modo Hockey.

Jo, de har värvat tufft också med bland annat sju nya nordamerikaner i truppen, klubben har blivit aktiebolag och Larry Huras har imiterat en brunstig älg. Bland annat.

Men nu drar det ihop sig, trupperna börjar spikas, träningsmatchandet är i gång och samtliga 14 lag är naturligtvis bättre tränade än någonsin.

Dessutom är det svårt att läsa ut så mycket från träningsmatchandet då formationer testas, vissa spelare (läs: de äldre) är tröga och trötta i kropparna och nya spelsystem ska läsas in. Minns också Modos mästarår 2007 då man hade en resultatmässigt usel försäsong, eller när Leksand sopade banan med allt och alla och sedan blev det spel om poäng och man inledde serien med tio raka matcher utan seger.

Visst, man kan ta resultaten under försäsongen med en nypa salt, men betydelselösa? Absolut inte.

I Modos fall gäller det att hitta grunderna, rätt formationer och framför allt vinna ett par matcher nu. Därför är dubbelmötet med Björklöven viktigt då Modofansen dels har högt uppskruvade förväntningar på det här bygget, och marknadsavdelningen vet att bra resultatet säljer säsongskort till de som ännu inte är troende.

Däremot går det att läsa ut en hel del ur hur trupperna är byggda och ser ut och därför får du mitt tips här om hur SHL-säsongen 2015-16 slutar.

1. Skellefteå

Kunnande, kontinuitet och klass. Det finns absolut ingenting som säger AIK från Västerbotten ska bli sämre den här säsongen, möjligtvis att många andra lag lyft sig några klasser för att kunna utmana.

Men Skellefteå har fått behålla stommen, man har fått hem sin kapten Jimmie Ericsson och många av supertalangerna, som Axel Holmström, kommer att hålla Tre Kronor-klass i vinter. Lägg därtill att Alexander Urbom och Mattias Ritola är klass-värvningar.

2. Växjö

Visst, Noah Welch, Rhett Rahkshani och Jani Lajunen har lämnat, men de har ersatts av spelare som Ilkka Heikkinen, Rickard Gynge och Joakim Hilding och där går Växjö ett lite plus.

Målvaktssidan är fortfarande stark, man har en av seriens vassaste centerbesättningar och man kan ställa upp med fyra starka femmor. Växjö blir ett topplag – igen.

3. Frölunda

Seriens kanske mest spännande och utvecklingsbara lag. Ny målvakt i Johan Gustafsson, man har fyra 90-talister på backsidan som samtliga kommer att få ledande roller och framåt finns det massor av vapen.

En skadefri Joel Lundqvist kommer att leda laget, Andreas Johnson kommer förhoppningsvis bli jämnare och producera under en hel säsong och det verkar som om man får behålla Mattias Janmark.

Jag tror att Frölunda kommer att få en behaglig resa genom seriespelet, landa tryggt högt upp i tabellen, men sedan återstår att se om Roger Rönnberg kan få dessa talanger att vara bäst när det gäller. Det har gått så där de senaste två åren.

4. Färjestad

Väldigt många har förra säsongens fiaskolag (nej, det var väntat att Modo skulle komma sist) som guldfavoriter, men jag är lite osäker.

Värvningarna är häftiga: Haugen, Nygren, Holös, Wikstrand, Ryno, Earl och Micke Johansson är ren och skär klass och Färjestad har i princip åtta backar som håller hög, mycket hög, SHL-klass.

Men, kan det bli för mycket av det goda? För många stjärnor och ledare? Nu blir Magnus Nygren ny lagkapten, en roll som Ole-Kristian Tollefsen haft och vad säger Rickard Wallin om att få en undanskymd roll i en tredje- eller fjärdekedja?

Tycker också att Färjstad känns lite tunga och tröga jämfört med toppkandidater som Frölunda och Skellefteå, men helt klart kommer värmlänningarna att lätt segla till en topp 6-placering.

5. Luleå

Sportchef Lars "Osten" Bergström fick helt plötsligt en pengasäck att jobba med och han har inte legat på latsidan, Bill Sweatt, Jacob Micflikier och Toni Rajala är eldkraft, Melart, Mikkelson och Schira är massiva byggstenar i ett redan starkt försvar.

Det finns dock några frågetecken, som centersidan där det saknas en utpräglad förstecenter. Johan Harju kanske får den rollen, men han gör mer nytta på en kant.

Och varför värvar man Anton Hedman? Om det inte handlade om stora pengar hade jag i stället behållit Per Ledin alla dagar i veckan.

6. Modo

Jaha, ja, detta är inte enkelt. På pappret är Modo klassen bättre än det lag som räddade sig kvar via kval förra säsongen. Egentligen är det bara Jonas Ahnelöv, Simon Önerud och Linus Ullmark som jag räknar som tunga förluster och de två förtnämnda är ersatta med råge.

Det som talar för Modo är att man värvat spelare med snygga CV, spelare som beskrivs ha bra karaktärer och ledaregenskaper (Welch, Ritchie, Whitney) och spelare som kan producera (Butler, Wilson, Thomas). De flesta förvärven har erfarenhet från europeiska rinkar och det är enorm fördel.

Det här laget känns heller inte lika statiskt som modell 14/15 då det i princip inte fanns några möjligheter till förändringar. Modo hade i princip två tredjefemmor och två fjärdekedjor.

Visst, det gäller att på ihop det också, men Larry Huras har betydligt bättre förutsättningar till det än vad Anders Forsberg hade.

Frågetecknen är två:

Håller målvaktssidan? Reideborn och Bjurö är två jättetalanger, men ändå rookisar i de här sammanhangen.

Klarar Modo sig utan Noah Welch i 15 omgångar? Jag tror att GM Svartvadet har en slant över till ytterligare en back, åtminstone för att stärka upp i inledningen av serien.

7. Djurgården

Här har vi ytterligare ett spännande lag. Micke Tellqvist är kanske seriens bäste målvakt, Patrick Thoresen är sommarens bästa värvning och Marcus Sörensen kan mycket väl få en guldpuck när säsongen är över.

Det som gör DIF lite lurigt och svårplacerat är backsidan. Linus Hultström är en stjärnvärvning och ett fantastiskt offensivt vapen, men är också en Richard Lintner light. Skicklig poängmaskin, men har stora defensiva brister. Att Daniel Fernholm (förmodligen) inte kan fortsätta med hockeyn är ett jätteavbräck.

8. Linköping

Lagen på plats 6-10 är svårlästa och svårlistade. Visst, LHC kanske ska vara på någon plats högre än Modo, men jag tycker Linköping känns svagare jämfört med de senaste åren.

Man har tappat poängmaskiner i Taffe och Micflikier, fältherrar som Magnus Johansson och Mattias Sjögren, men framför allt en av de smartaste coacherna, Roger Melin.

Man har fått in Niklas Persson, Rhett Rahkshani och en mycket spännande Jakob Lilja. Men LHC känns tunnare. Håller målvaktsduon Rautio och Högberg och orkar Junland och Rahimi spela mellan 25 och 30 minuter per match?

9. HV71

På pappret ett topplag, men som alla vet har HV71 den här våren slagit SHL-rekord i interna bråk. Nu vann sportchefer och spelare kampen över styrelse och tränarteam så nu är det lugn och ro. Åtminstone på ytan och utåt.

Å andra sidan, en svag säsong och upprorsmakarna kommer att få ett elände i media, men framför allt med fansen.

Nye tränaren Johan Lindbom har ett bra material, han kan sätta ihop två mycket respektingivande femmor och spelare som Mattias Tedenby brinner säkert av revanschlust och här finns ett gäng lovande yngre spelare med Anton Bengtsson i spetsen. Dessutom är Simon Önerud en jättesmart värvning, man får hårt jobb i varje byte.

Dock: är Fredrik Pettersson Wentzel lösningen på HV:s målvaktsproblem?

10. Malmö

Nykomling som värvat smart och ser mycket starkare ut än sina allsvenska polare från i fjol, Rögle och Karlskrona.

Man har behållit stommen men förstärkt med en av seriens förmodligen bästa målvakter, Oscar Alsenfelt, och man har värvat en trolig förstakedja i T.J Galiardi, Andreas Thuresson och Peter Mueller.

Malmö känns stabilt, inte så flashigt och glittrigt när Percy Nilsson byggde lag, men det känns som ett hårt arbetande kollektiv och det är rätt väg att gå.

11. Brynäs

"Bulan" Berglund kom in med energi och tog Brynäs till slutspel och han gjorde det väldigt bra i ett utsatt läge.

Årets upplaga av Brynäs är svårbedömt. Här finns young guns som Oskar Lindblom och Adam Brodecki, klass i Anton Rödin och Greg Scott och powerspelare som Jesper Ollas. Offensiven känns över huvud taget som den håller slutspelsklass.

Backsidan däremot... Niclas Anderséns sena NHL-kontrakt var en tuff smäll och nu får Porseland, Bertilsson och framför allt Sundqvist dra tunga lass. Nödvändigt också att Lukas Kihlström tar ett steg till i sin utveckling.

Dessutom jagar Brynäs en försvarschef.

Nyckeln har dock Bernhard Starkbaum och han måste stå på huvudet väldigt ofta om Brynäs ska ta en slutspelsplats.

12. Örebro

Om det har brunnit för mig? Tippa laget med seriens bäste målvakt (Julius Hudacek) på en tolfte plats? Det Kenta Johansson-ledda ÖHK som ifjol var SHL:s största överraskning?

Jo, jag tror att ÖHK åker på ett bakslag. Jag tror inte Martin Johansson kan fortsätta producera lika hysteriskt som förra säsongen, Derek Ryan går inte att ersätta och Örebro har inte varit särskilt aktiva på marknaden, åtminstone då det handlar om stora namn.

Visst, tjeckiske landslagsmannen Jakub Petruzalek är spännande men får ett stort offensivt ansvar på sina axlar.

13. Karlskrona

Kvantitet? Ja! Kvalitet? Njaee.

Har handlat en handfull spelare med meriter från SHL förra säsongen, men inga stjärnor.

Totalt har nye sportchefen Micke Sundlöv handlat elva nya spelare och nu gäller det att få ihop lagbygget och hitta rätt roller åt spelarna.

Patrick Galbraith var lysande förra säsongen, och nu har han fått konkurrens av Frölunda Linus Fernström om förstaspaden och där är också den lagdel Karlskrona är starkast.

Men precis som Rögle räcker det inte med hårt jobb, man måste hålla en hög lägsta nivå när novembermörkret kryper på och det tror jag inte Karlskrona klarar.

14. Rögle

Rögle känns som Modo förra säsongen, ett lag med viss bredd men inte material till två ledande formationer och inte så mycket spetskompetens.

Oerfarna målvakter, tunn backsida där till exempel Dominik Granak är ett respekterat namn, men som har passerat zenit.

Framåt känns Rögle inte heller spännande då många spelare, som Cehlin, Åslin och Williamsson kommer från andra SHL-lags fjärdekedjor eller kylskåp. Hårt jobb är bra, men Rögle har inte kvalitet för att nå högre. Man får en hård kamp med Karlskrona för att undvika jumboplatsen.

Se även: TV: "Därför blir det slutspel Modo"

Annons