Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Näslund i lång intervju om tiden Modo: "Jag har tagit många felbeslut"

/
  • Förutom Åreprojektet med Daniel Kindberg finns det ett par mindre projekt som Markus Näslund sysslar med. Det är dock inget han vill prata öppet om i dag.

Ett och ett halvt år har gått sedan Markus Näslund lämnade Modo Hockey.
I en lång intervju berättar han nu om Åreprojektet, varför han tog Modojobbet och erkänner även att spelarna i dagens Modo blivit för bekväma.
– Det tycker jag. Jag minns att jag skulle fixa ett badkar till någon av spelarna som hade önskat det. Min fru kommenterade då: "Vi fick aldrig sån här hjälp i Nordamerika". Och då spelade jag ändå i NHL, säger Näslund.

Annons

Det är snart fem år sedan Markus Näslund bestämde sig för att hoppa på jobbet som general manager för Modo Hockey. Efter en lång – och framgångsrik – spelarkarriär skulle han ta steget till andra sidan. Han skulle inte längre vara den som lydde order, följde andras direktiv och filosofi, utan nu var det han som skulle styra skutan.

Ett halvår hade gått sedan han lagt skridskorna på hyllan och där satt han, vid förhandlingsbordet med Modos dåvarande ordförande Göran Ericsson. De pratade framtid och målsättningar. Enades om vilken väg Modo skulle vandra och sedan satte Markus pennan på pappret.

– När jag blev erbjuden jobbet i Modo pratade jag mycket med Göran Ericsson om vad hans vision var. Det lockade mig otroligt mycket, att göra det tillsammans med honom och skapa något. Sedan blev han sjuk tyvärr och det förändrade situationen helt. Det var otroligt jobbigt när han gick bort för två år sedan. Jag tror inte folk förstår hur mycket Göran gjorde bakom kulisserna under en lång tid för Modo. Han betydde enormt mycket för föreningen och var en stor och viktig person.

Hade du tagit jobbet som general manager om Göran inte funnits med i bilden?

– Jag vet faktiskt inte... Det är svårt att säga, men han var en stor del i att jag tog jobbet, absolut, säger Markus som hedrade Göran i sitt sommarprat i juli.

Markus Näslund kritade på GM-kontraktet för att på ett sätt rädda Modo. Föreningen skulle sluta harva i botten av tabellen och återigen bli ett storlag.

Samtidigt räddade Modo Markus. Hockeyspelare som haft problem att acklimatisera sig till en ny livsstil efter karriären är ett vanligt fenomen. Till exempel har Jonathan Hedström pratat öppet om hans situation och den ångest han kände.

Tomhet kände Markus Näslund också – fram tills han fick chansen i föreningen i hans hjärta.

– Just att jag tog jobbet i Modo räddade mig jättemycket från att känna ångest, att man inte mådde bra efter karriären. Allt förändras när man slutar spela hockey. Du har fått så mycket gratis med socialt umgänge, att få vara med i ett lag och jobba tillsammans och andra bitar som följer med. Egentligen har man inte behövt tagit så många beslut utan allt är planerat och det handlade bara om att följa schemat. Det var en omställning, men samtidigt visste jag att jag skulle lägga av en tid innan och jag visste att det skulle ta slut. Därför började jag fundera tidigt vad jag ville göra efter karriären.

Hann du känna någon tomhet eller ett ångestmoment efter karriären?

– Ångest är ett starkt ord, men en stor tomhet kände jag. Det var därför det tilltalade mig att jobba direkt med Modo. Att jag fick jobba mot något tillsammans med andra.

I och med Markus Näslunds inträde som GM säsongen 2010/2011 förändrades mycket i föreningen. Kravbilden skulle bli högre, klubben ville ta fram juniorer som klarade av A-lagsspel och samtidigt förändra målvaktsupplägget. Allt för att Modo skulle hitta tillbaka till vad föreningen en gång var: Sverige- och världsledande inom talangutveckling samt ett av lagen som var att räkna med – säsong efter säsong.

När Markus Näslund nu blickar tillbaka finns det saker han skulle velat ha ogjort, men samtidigt är han nöjd över flera av förändringarna som gjordes under hans treårsperiod.

– Resultatmässigt på seniornivå fick vi inte de resultat som jag eller föreningen hade hoppats på. Samtidigt känner jag att jag gav allt och att jag försökte göra något med mitt engagemang och förändra saker i klubben. Detaljer som seriositet i upplägg och att man gör saker av rätt orsaker och att man då förhoppningsvis får resultat efter ett hårt jobb under en längre tid. Det var en del positiva saker som skedde i klubben under min tid, som juniorverksamheten. Där levererade vi om man jämför med andra juniorlag i Sverige. Sedan fick vi kanske inte in tillräckligt många i A-laget, men vi hade bra juniorlag under de åren och tog fram killar som jag tror har potential att bli duktiga hockeyspelare, säger han och fortsätter:

– En annan sak som var viktig när jag tog över var att göra om målvaktsprogrammet. Det var bra tajmning att Anton Forsberg och Linus Ullmark kom upp just då, som är lokala killar och har stor talang. Det är något jag tycker har saknats i Modos historia, att få fram riktigt bra målvakter. Killar som gått från närtrakten till de bästa ligorna. Att vi fick in Ian Clark som resurs i systemet var otroligt viktigt. Det är hans förtjänst tillsammans med 'Masken' och Magnus Helin att vi fick målvaktsframgångar. Det finns ett stort engagemang och det gäller även ungdomslagen. Alla de gängen håller ihop nu och jobbar på samma sätt.

Om du kan gå in på detaljnivå, vad förändrade du i Modo?

– Förberedelser inför match till exempel. Kost och träning var två viktiga bitar som behövdes förändras. Min tanke och förhoppning var att bygga en miljö för spelarna med så mycket support runtom dem att de kunde fokusera helt på hockeyn. Då skulle kravbilden på dem höjas också, att saker på sidan om inte skulle distrahera dem. Det var tanken och i efterhand kan man vara kritisk och säga att det inte gav tillräckligt bra resultat. Det är sant, men jag tror att för att få ett resultat krävs det att man har en kontinuitet i många led, i tränarstaben och genom hela föreningen. Tyvärr har vi i Modo inte haft det. Jag tror att det är en stor orsak till att det har varit resultatmässigt tufft i många år.

Du pratar om att ni ville bygga den bästa miljön för spelarna för att de skulle trivas. Många spelare som kommer hit berömmer Modo just enormt mycket för allt runtomkring och jämför klubben med NHL. Finns det ingen risk att spelarna har blivit för bekväma senaste åren?

– Jo, det gör det. Jag minns att jag skulle fixa ett badkar till någon av spelarna som hade önskat det. Min fru kommenterade då: "Vi fick aldrig sån här hjälp i Nordamerika". Och det var sant, och då spelade jag ändå i NHL. Visst kan spelarna ha blivit bortskämda men i min värld, när jag jobbade för Modo, kunde jag inte konkurrera med de andra klubbarna sett till lönerna och då kändes det viktigt att man försökte behandla killarna så väl att de skulle trivas i föreningen. Sedan fick vi inte det resultatet vi önskade av det jobbet vi la ner. Min önskan hade varit att vi hade haft en stomme av lokala killar som brinner för föreningen, som Modo haft med generationen som kom hem från NHL med Susse (Niklas Sundström), Perra (Per Svartvadet), Salle (Andreas Salomonsson), Timmy (Mattias Timander) och Hasse Jonsson. Hela gänget som folk inte förstår hur mycket de betydde för Modo under en lång period. De tog ansvaret, när saker behövdes lösas, och de underlättade för alla. När de försvann ville man hitta ersättare och det är inte hur lätt som helst.

När du kom till Modo, hur mådde föreningen då? Går det att jämföra med klubbarna du spelade för i NHL?

– Det finns andra resurser i NHL och ett annat tankesätt som jag gillar. Att det är professionellt i allt man gör. Det är alltid jämnt i tävlingsmomenten och man gör allt för att få den där extra millimetern. Det tankesättet hade jag önskat i Modo mer. Även fast jag tycker att väldigt många i organisationen gör ett fantastiskt jobb och jag lider med dem när det blir svarta rubriker. När man jobbat innanför väggarna vet man att det finns personer som går på knäna och gör allt för att klubben ska lyckas. Men i slutändan är det spelarna som spelar. Det är det allt hänger på.

Om du tittar på dig själv, finns det något du ångrar under din tid som GM i Modo?

– Jag har tagit många felbeslut, inget snack om det. Men jag försökte att överväga varje beslut noga. Det var mycket snack om att det var så mycket nordamerikaner och att jag ville ha nordamerikansk stil på allt, men det är inte sant. Just när man sitter vid förhandlingsbordet och försöker bygga en trupp är det tyvärr så att skatterna fungerar på ett sätt som gör det nästan omöjligt att få in svenska spelare. De var för dyra. Vi hade kunnat ta in finnar eller tjecker, men då försökte vi utnyttja det kontaktnätet vi hade i Nordamerika.

Finns det någon eller några spelare du känner i efterhand som ni inte borde värvat?

– Ja, absolut. Det finns flera killar, nordamerikaner som inte alls levde upp till våra eller omgivningens förväntningar.

Vilka nordamerikaner tänker du på då?

– Jag väljer att avstå att kommentera personer, det blir fel fokus. Det är ju enkelt att titta på de som levererade och inte. Det är inte jättesvårt.

Förutom värvningar, finns det något specifikt som du känner: "Varför gjorde jag, eller Modo, så?"

– Nej, inte som jag kan komma på nu på rak arm. Sedan säger jag inte att jag gjort allt rätt utan jag vet att jag gjort mycket fel. Jag har försökt tänka ur olika perspektiv, och från alla håll, när jag tagit beslut.

Listan över inflytelserika profiler i Modo Hockey kan göras lång. Det räcker med att titta upp i taket av Fjällräven center så inser man att föreningen är en av de största i svensk hockey.

Det började med Kabben Berglund som var spelare i klubben under två decennier och sedan tränade laget i 22 år. En av de största – och en förebild som andra såg upp till.

Just det, avsaknaden av starka individer som bidragit med kontinuitet tror Markus är en av de största anledningarna till att klubben dalat i tabellen de senaste åren.

– Tidigare hade du flera starka ledare som vigde sitt liv för Modo Hockey. Det började med Kabben Berglund och sedan har det bara fortsatt med starka personligheter. Det har inte varit så på senare år riktigt. Jag vill inte spekulera i varför, men i mitt fall känner jag att jag ville göra något annat och det kändes rätt att kliva av. Varför vi inte haft kontinuitet på slutet beror på att när man inte får de resultat som önskas försöker man göra förändringar, även på personnivå. Det är många som får gå då och nu när det varit tuffa år, när vi balanserat på kvalserielinjen, sätts allt på sin spets och man måste agera. För Modos framtid och framgång måste man ändå försöka bygga med en ledarstab som är beredd att tänka långsiktigt. Att man har tålamod med dem och att man hittar starka personer som är beredda att viga sitt liv åt Modo under lång period.

Oavsett vad Järvedssonen Näslund tagit sig för under sin karriär har det varit helhjärtat. Inget lämnas åt slumpen, utan hårt jobb, disciplin och professionalism har blivit mer regel än undantag i hans liv.

Precis så var det med Modojobbet. Precis så är det nu i hans nya liv – som inte alls är kopplat till hockeyn.

– Vad jag än tar mig för vill jag att det ska lyckas. Som idrottsman tror jag att alla tänker så, det finns en speciell drivkraft i allt man ger sig in i, säger Näslund som just nu driver ett projekt i Åre tillsammans med Östersund FK:s ordförande Daniel Kindberg.

– Huvudsysselsättning för mig nu är projektet i Åre, men det är i ett tidigt stadium så det är mycket planeringsarbete och att vi ska ligga i fas med tidsplanen. Målsättningen är att få skapa ett nytt område i Åre. Det kallas i folkmun för den femte byn och arbetet har pågått i några år. Jag och Daniel tycker det känns spännande att få vara med och skapa arbetstillfällen och att en del av Åre kommer ge ett värde till alla inblandande.

Även fast Näslund inte jobbar med hockey i dag följer han Modo. Han vill inte kommentera tränarbytet mer än att han tycker det gett positiv effekt. "Jag vill inte vara någon som tycker massa när jag inte är inne i verksamheten", säger han när jag fortsätter ställa mer Modofrågor.

Ångrar han då att han lämnade Modo? Skulle han stannat kvar och byggt vidare på det han försökte uppnå? Nej, är det enkla svaret.

– Ska jag vara helt ärlig har jag inte saknat hockeyn hittills i alla fall. Det känns skönt att fokusera på något annat efter att ha levt i hockeyvärlden hela sitt liv och varit fullt upptagen med allt vad det innebär. Jag ångrar inte mitt beslut att lämna Modo och jag trivs otroligt bra med vardagen nu.

Du kliver upp med ett leende på läpparna alltså?

– Ja, faktiskt. Jag känner att jag har mycket grejer att göra och känner mig inte alls sysslolös.

Annons