Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hemma hos Tommy Jonsson: Ut ur hetluften – mot värmen...

/

"Att få sparken är inte kul, det kan jag ju säga" säger Tommy Jonsson.
I nästa andetag säger han att han inte är beredd att ge upp hockeyn – och avslöjar alternativet till nytt tränarjobb:
– Jag skulle gärna ta ett scoutingjobb, jag tror det skulle passa mig.

Annons

I hallen – där hunden Hilton, 8 år, kommer och möter – står trunken med "Coach" skrivet med stora bokstäver.

– Det var en konstig känsla när man rafsade ihop sina grejer i omklädningsrummet, konstaterar Tommy Jonsson.

En gång mitt i centrum för att han vunnit SM-guld under sin första säsong som Brynäs huvudtränare.

Nu i centrum efter att ha fått sparken mitt i sin fjärde.

Och på frågan vad han absolut i-n-t-e kommer att sakna svarar han till slut:

– Det skulle väl vara tugget kring min egen person, om mitt vara eller icke vara. Det kommer jag inte att sakna.

Något mer än det kommer han inte att tänka på, Tommy Jonsson, och det sammanfattar väl hans tid i Brynäs ganska bra. Han har tyckt väldigt mycket om att träna sitt hjärtas förening.

– Och med hela mitt hjärta önskar jag klubben och spelarna lycka till, säger han – och det syns att han menar det.

SM-guldet (och utomhusmatchen nämner han också) är förstås minnet som till sist gör det värt att stå ut med att tvingas bort. Men han hade önskat sig ett annat slut.

– Jag känner absolut att jag är en bättre tränare i dag än vad jag var 2011/2012. Jag kan mera hockey, har blivit bättre på att ta människor och har arbetat hårt med att få bort mitt kontrollbehov. Så det är ju lite frustrerande att inte fått ut allt det där till spelarna, säger Tommy.

Det lag som blev mästare 2012 var på förhand inte betrott som guldkandidat – "alla skrattade åt oss när jag sa att vi skulle vinna SM-guld" – men var fyllt med flera unga spelare som var laddade att explodera och som gjorde det.

Inför den här säsongen var förutsättningarna annorlunda.

– Jag ville att vi skulle hålla en lägre profil utåt den här gången, förklara att vi bygger lite mera för framtiden. Men tyvärr fick jag inte gehör för det, säger Tommy.

Brynäs siktade högt i stället – men hamnade lågt.

Och nu blir det du som får bära ansvaret när de höga förväntningarna, som du själv ville tona ned, kommit på skam.

– Jo, men det är ju det ansvaret man har som head coach. Det är de förutsättningarna som finns. En viktig faktor till att det gått som det gått är att vi haft en ganska orutinerad trupp med fem egna juniorer och där åtta av elva nya var debutanter. När vi sedan fick skador på tre kaptener – Sundqvist, Enterfeldt och Ollas – så är det klart att det får konsekvenser.

– Det här är ju sånt som är omöjligt att säga medan man tränar laget, men som jag kan säga nu när jag inte längre gör det. När jag får frågan om varför det blivit så här måste jag ändå analysera det, och då går det inte att komma till nån annan slutsats än att de här sakerna haft mycket att göra med varför resultaten varit så upp och ner.

Hur mår man när det står 0–5 efter första perioden mot Skellefteå?

– Då är man inte kaxig direkt. Mest led jag med spelarna. Jag vill säga att jag vill hylla dem för det sätt de ställt upp trots att det gått tungt. Vi har tagit oss upp ur två tunga perioder under säsongen – och jag tror såna här bottennapp kan vara ett direkt resultat av det. Vi blev kraftlösa när deras första mål kom.

– Men dagen efter, då vaknade jag upp och tänkte "på fredag mot Växjö, då jävlar!" Jag såg fram emot det. För mig har det inte funnits nåt annat än att vinna hockeymatcher, att varje dag försöka nå en förbättring. Men nu blev det inte så.

I stället för Växjö på fredag blev det sparken på måndag – och efter all mediauppståndelse tänker Tommy Jonsson nu åka bort.

– Nånstans där det är varmt, säger han, och nämner att några kompisar från Gävle just åkt till Palm Springs på golfresa.

– Jag kanske försöker ansluta, vi får se. När min fru kommer hem ska vi sätta oss ned och diskutera lite, hon har ett jobb som hon måste få ledigt från om hon ska kunna följa med. Kanske blir det Thailand också.

Nån gång senare, oklart när, vill Tommy fortsätta med hockeyn.

– Det är absolut så det känns nu, jag har ingen avsikt att sluta som tränare. Men man vet aldrig, kanske dyker det upp något annat. Visst skulle jag vilja träna ett SHL-lag, men det ska kännas rätt och långsiktigt. Inte enbart för att lyfta ett lönekuvert.

– En sak jag verkligen skulle kunna tänka mig är att jobba som scout, åka runt och titta på spelare. Kanske inte just nu, jag vet inte...men senare. Jag tror det skulle passa mig.

Stolt är han, Tommy Jonsson, över att ha varit med och utvecklat ett antal unga brynäsare till NHL-spelare.

Nu ska han försöka hämta nya krafter, när Sporten säger hej då betyder det slutet på en lång dag och att han och Hilton får pusta ut.

– Hilton skiter i hockey han. Och han bara ger och ger utan att kräva nåt tillbaka, säger Tommy Jonsson, tackar för sig och stänger dörren.

Annons