Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brutalt men bra – botten var nådd

Det är alltid så här i elitidrott.
En får skulden och får gå ut bakvägen.
En annan ska tända ljuset i mörkret.
Så också när Tommy Jonsson blir Thomas "Bulan" Berglund när kvalstrecket ligger runt Brynäs IF:s hals.

Annons

Det som hände efter 0–5-perioden mot Skellefteå och måndagslunchen är något som kunde ha hänt redan i höstas, när Brynäs försökte sätta rekord i förluster i rad. Eller när det brakade vidare ut i skogen efter juluppehållet.

Till slut såg även Stefan Bengtzén den uppgivenhet som drabbade Brynäs i slutet av den första perioden mot Skellefteå, då ingen närvarande varken mänsklig eller omänsklig röst kunde trösta eller trigga.

Den som upprepats i andra matcher, och som måste utrotas.

Medicinen och medicinmannen heter därför Thomas "Bulan" Berglund, en Luleåikon som i en intervju jag gjorde med honom bara hade otrevliga minnen av Brynäs...från 1993 och 1995.

Det här var ett tränarbyte som gjordes i sista sekunden, och kunde ha gjorts tidigare. Men även om Stefan Bengtzén är en stor och stark och trygg hockeyledare är ju inte det första man vill göra i sin nya klubb att sparka en guldtränare.

Därför dröjde det.

Därför fick Tommy Jonsson och hans stab med Andreas Dackell och Ove Molin mer möjlighet att vrida och vända på trender och tokigheter.

Tills nu.

Bengtzén gör dock rätt i alla byta ut hela tränartrojkan och stoppa in en ny duo ("Bulan" Berglund och hans medföljande, handplockade assisterande Petter Nilsson). Allt annat hade varit en halvmesyr. Nya röster hörs bäst om ekot av gamla inte kan dyka upp.

De möten jag har haft med Thomas Berglund har alltid varit intressanta, och när jag budar efter information från norr får jag just de intryck jag vill från kollegan Pelle Johansson på NSD:

Bulan?

Hetlevrad, hederlig, hård och hjärtlig humanist.

Ett varmare hjärta än man kan tro, en bättre hockeyhjärna än han ger sken av.

Och framför allt – en tränare som spelare gillar och som kan räta ut till och med den mest krökta och inavlade gamnacke.

Jag tror och vet att "Bulan" inte var förstavalet. Hans kollega från Luleåtiden Jonas Rönnqvist har fått frågan.

Men det betyder ingenting.

"Bulan" är van att köra genom sargen. Han ska skicka Brynässpelarna genom den nu. Först på fredag i Växjö. Sedan i Tegera Arena i Leksand.

Stefan Bengtzén har en tid pratat om boforsare, och jag har förstått att det handlat om karaktärer mer än att man måste komma från just Karlskoga, som inte har vunnit så mycket kan man väl konstatera.

Nu hittade han boforsaren i Luleå.

En tränare som förresten ska rädda det som räddas kan, och i detta även ska se till att just Stefan Bengtzén överlever sin första säsong i SHL.

Några fakta om Brynäs säsong ska dock hamras fast, så vi vet varför vi är där vi är – alldeles för nära Leksand mer än geografiskt.

Brynäs trupp var tunn och oerfaren redan före nedsläpp i SHL – med hela ledningens vetskap, från avgående sportchefen Michael Sundlöv till sittande ordförande och klubbdirektör. Hela Brynäs vetskap – och det var ingen Bra start, och då menar jag inte det projektet utan SHL-projektet.

Kanske skulle ett tränarbyte skett redan då. De tankegångarna fanns säkert. Men istället slutade sportchefen Sundlöv själv och Jonsson laddade om.

Den mest smärtsamma detaljen under säsongen är dock skadorna på Sebastian Enterfeldt och Jesper Ollas just de spelare som var de bärande karaktärerna i laget.

De som inte gick att ersätta. De som Bengtzén ändå borde ha ersatt eftersom deras frånvaro lämnade stora hål i Brynässjälen.

Nu sparkade han Tommy Jonsson i stället – och ersättaren måste vara som han var på isen under de 17 säsongerna i Luleå.

...bara stora tränare blir förresten sparkade i Brynäs; sedan tidigare har vi Tord Lundström (1988), Tommy Sandlin (1996) och Leif Boork (2007). Esko Nokelainen (2002) väger kanske inte in där, men var skön på sitt sätt med sin cigarill och sitt ödesdigra prat om att "Goooooldet skulle hem".

Jag tycker dock det självbelåtna glädjejubel och den allmänna hissaflagganmentalitet som följde på olika sociala medier bara temat att Tommy Jonsson fått sparken känns nedslående, rent otäckt och rent olustigt.

Ungefär som Tommy Jonsson varit den onde man som hindrat Brynäs från att vinna.

Som om Jonsson inte jobbat häcken av sig.

Som om Jonsson bara ville lyfta lön.

Nej, jag tycker inte om den här biten av hockeyvärldens moralister, speciellt som Tommy Jonsson är just en människa som jag har större respekt för än mig själv.

Man lever inte på gamla meriter, men!

Men!

Jag skriver och säger och tycker att utan just Tommy Jonsson hade Brynäs inte vunnit SM-guld 2012.

En gång mästartränare, alltid mästartränare.

Annons